Litet byagäng satsar på revy igen
Åtta kvinnor och män och en liten orkester förbereder sig just nu intensivt för den andra upplagan av Roknäsrevyn. Och namnet
- Titta vad jag har hittat - för tolv och femtio, ropar Catarina Bergman, något av revymamma och den som hittat de tjusiga vita fingervantarna med svart kant. Perfekta till svart hatt och käpp.
För två år sedan dammades den gamla revytraditionen av och i år blir det en andra upplaga. Visserligen med lite förstärkning från stan.
Revyveteran
- Jag är den enda utbölingen här som inte bor i närheten, säger Irja Wallmark, som ändå har anknytning till bygden genom att jobba som lärare på högstadiet i grannbyn.
Dessutom är hon något av en revyräv genom spel i både revyerna i Vuollerim och i Piteå.
Som Jokkmokksbo ursprungligen är det dock ingen mening att försöka sig på pitemål.
- Fuskar man på pitemål blir det bara löjligt, säger hon bestämt.
Dialekten får andra revymedlemmar står för.
Självskrivet
14 nummer och det mesta skrivet av dem själva. Allt från jakthistorier till politik och dokusåpor. Vilken såpa kanske man kan räkna ut i en, som denna, ovanligt kotäta bygd. Timpenningen blir inte särskilt hög för de medverkande och revyn går under benämningen studiecirkel.
Men intresset är stort och många biljetter har redan sålts till flera av föreställningarna.
- Förra gången var det några som fick vända i dörren, säger Jonas Gyllennäs.
- Nu har vi garderat med en extraföreställning om det finns intresse.
"Kul att stå på scenen", "en adrenalinkick", "man skrattar jämt". Argumenten för revy är många från deltagarna. För Ingrid Marklund finns ännu ett skäl.
- Jag är nyinflyttad så på det här sättet lär jag känna folk och folk lär känna mig.
Så jobbar vi med nyheter