Solen bränner och bromsarna surrar ihärdigt när Norrbottens Media besöker guldgrävardagarna i Lannavaara. Nere vid vattnet övas det i guldvaskning mellan tävlingarna. Vaskpannorna fylls av sand och vatten och förs runt i stora cirklar i vattnet. Den ljusa sanden försvinner och lämnar kvar "svartsanden", en mörkare och tyngre sand. Om man har tur så är det något som glimmar till i den.
Mattias Kroon Eriksson från Grängesberg har sökt sig hit till Lannavaara varje sommar de senaste 20 åren. Första gången han vaskade guld var han 13 år.
– Det började med ett geologi intresse när jag var barn, och sedan blev det guldvaskning. Nu har jag sommarstuga i Tornedalen och en guldinmutning i norra Finland, säger dalmasen.
Mattias Kroon Eriksson reser runt världen och Europa och tävlar i guldvaskning. 2014 vann han VM i Kopparberg.
– Då vann jag på en minut och en sekund i sluttid, och 12 guldkorn, säger han.
Varje deltagare får en hink med sand och ett visst antal guldkorn. När den tävlande har vaskat all sand i hinken och plockat ur allt guld och lagt det i ett litet rör så är momentet klart. Så att vara snabb är det som gäller.
Mattias Kroon Eriksson tillhör de seriösa och har tränat mycket.
– Man har en glasbalja med vissa mått hemma i källaren eller ute i trädgården och så tar man med sig sand i hinkar hem och har ett tidtagarur uppsatt, säger han.
Vad är så speciellt med guldvaskning?– Det är tävlingsmomentet, spänningen, att man har tränat mycket och vet att man kan vinna, då går de bra.
Att ta sig an yngre guldvaskare och ge dem goda tips och råd är något som ligger Mattias Kroon Eriksson varmt om hjärtat.
– Det har varit väldig dålig återväxt under många år, det syns på församlingen, alla är ganska gamla, det är kul när det kommer in barn och ungdomar som vill fortsätta.
En av dem är Hanna Sardén, 11 år, från Luleå. Hon var med och tävlade, och vann, i juniorklassen i Lannavaara förra sommaren. Det var då hon provade vaska guld för första gången.
– Det här är jätteroligt. Jag tycker det är spännande, för man vet aldrig om man hittar guld eller inte och när man väl hittar guld så blir man jätteglad, säger hon.
Till årets tävlingar har hon bytt från en djupare nybörjarpanna till en större, plattare, panna med fler räfflor.
– Man måste vara ganska koncentrerad och ha tålamod när man ska göra det här och tänka mycket på rörelser, säger Hanna Sardén.
Guldgrävardagarna arrangerades för första gången 1983 och har fortsatt varje år sedan dess. Tävlingarna arrangeras av Kristallen AB och Lannavaara guldgrävarklubb.
– Det var min pappa som startade dem 1983. Vi var först i Sverige med att ha sådana här guldgrävardagar, säger Jenny Söderström, arrangör.
– Pappa var väldigt intresserad av guldvaskning och han hade hört att de hade sådana här tävlingar i Finland och tyckte att det skulle vara kul att göra i Sverige också.
Utöver tävlingar i guldvaskning ordnas VM i diamantvaskning, VM i vaskpannekastning och tävling i slangbella.
Katarina Ljungblom från Tidaholm var en av deltagarna i VM i vaskpannekastning.
– Jag kan inte åka härifrån utan att ha provat kasta vaskpanna. Jag har vunnit en stövelkastartävling en gång, så jag tänkte jag måste prova, det här var lite svårare, men det funkade bra, säger Katarina Ljungblom som kastade 6,40 och delade på förstaplatsen för tillfället.
En bit bort pågick tävling i slangbella. Två kvinnor diskuterade intensivt teknik och vilken slangbella som var bäst. Den ena visade sig vara Lena Kalla, mamma till skidstjärnan Charlotte Kalla.
– Det var jättespännande, jag har gjort det som barn, och det här vill vi göra mer av, säger hon.
– Det här är jättesvårt, för man håller för länge, vi fick tipset här på slutet att inte sikta för länge, säger Regina Ainosdotter Mäki.