Videon är inte längre tillgänglig
Leena och Raimo Koskenkorva har inte sovit många timmar sedan natten till lördag. Inte heller har de sovit i sovrummet, i stället ligger en av dem på soffan i vardagsrummet medan den andra ligger på en madrass på golvet.
- Det tar emot att gå in i sovrummet, säger Leena Koskenkorva.
När de maskerade rånarna, rusade in när paret låg och sov var det svårt att tänka klart. Raimo Koskenkorva berättar att han gång på gång frågade vad de ville.
- De svarade att det är ett rån.
Hustrun i sin tur hoppades på att rånarna skulle låta dem överleva.
- Jag tänkte hoppas våldet inte blir värre, hoppas de försvinner snart. Låt det ta slut, berättar hon.
Tankarna kommer efteråt
Mitt i allt kaos tog hon på sig sin gamla yrkesroll då hon jobbade med narkomaner och missbrukare, allt för att hålla både sig själv och maken lugn.
- När de hotade och hade sig så rann allt bara av mig. Nu efteråt tänker jag på hur det hade kunnat sluta, att de hade kunnat slå ihjäl oss. Kvar på bron låg också en trasselsudd indränkt i bensin, hade de tänkt sätta eld på huset? säger hon.
Mår inte bra
Ingen av dem mår särskilt bra just nu. Leena Koskenkorva berättar att hennes man tycker det är riktigt jobbigt att någon tagit sig in i deras hem och att han inte kunde göra någonting för att försvara dem då de var fastbundna.
- Jag är den som fungerar i familjen då någonting är svårt. En dag när resten av familjen lugnat ner sig kommer jag att rasa ihop och bara sitta där och skaka som ett asplöv. Ibland känns det som att gråten inte är långt borta.
Tryggheten borta
Den trygghet som makarna känt i sitt eget hem är nu raserad, i stället funderar de på att skaffa larm och eventuellt en hund. Lena Koskenkorva berättar att hon alltid ogillat låsta dörrar och larmade byggnader.
- Sådant säkerhetstänkande fanns inte förr. Jag trodde inte ens i min vildaste fantasi att något sådant här kunde hända. Ute på gatan är du lite förberedd, men inte i ditt eget hem när du ligger och sover mitt i natten. Man kan bara hoppas att de har så mycket vett i skallen att de inte slår ihjäl en, säger hon.
Gång på gång spelas händelsen upp som en film i huvudet. Häromnatten hade hon en dröm så stark att hon satte sig upp och trodde att rånarna rusade in igen. Tankar utan ordning och reda fortsätter att mala.
Kollar dörren
- På natten när vi hör en bil eller om grannarnas hundar börjar skälla i hundgården är vi genast vid fönstret. Tre gånger i natt har jag kollat så att dörren är låst, säger Leena Koskenkorva.
Natten då makarna blev rånade var hundarna ute på jakt, därför skällde de inte.
Leena och Raimo Koskenkorva flyttade till Långträsk för sex månader sedan då resten av familjen är bosatt där.
I dagsläget vill han flytta medan hon bestämt säger nej. Det är inte byn eller huset som gjort dem något ont resonerar hon.
- Det bästa vore om de åkte fast fort som fan. Jag måste absolut få veta hur de ser ut och ställa frågan varför de gjorde så mot oss.