Så nära fåglarna man kan komma

Inne i klubbrummet vid flygfältet utanför Piteå står altandörren öppen. Myggen får flyga fritt och de är många. Skogen runt omkring och de stora gräsytorna gör att insekterna frodas. Det bekymrar naturligtvis inte skärmflygarna som fått på sig sina overaller och sitter med en kopp kaffe före flygturen och väntar på de rätta vindarna. Inte för mycket vind och inte för lite. Då flyger man som bäst. Flyga med paramotor går bra i vindar upp till 7 - 8 sekundmeter. - Ingen vind alls, då känns det som att flyga inomhus, säger Pierre Johansson ordförande för sektionen i Piteå Flygklubb och utbildningsassistent i paramotorflygning med elever från Sundsvall och uppåt. För drygt 10 år sedan tog intresset, för parmotorsporten som skärmflyg med motor heter, fart. Sedan dess har några hundra utbildats på Långnäs flygfält och några av dem har fortsatt. Flygklubben har ett 100-tal medlemmar och av dem flyger nästan hälften med skärm. - Det är helt enkelt för dyrt att flyga med normalflyg, berättar Pierre som en gång tog skärmen och flög till jobbet på ABB i Öjebyn. Landningen skedde på åkern intill fabriken. Byggde sin egen maskin
Lika speciell är kollegan Per Johansson som var först att flyga skärm i Piteå. Han började hemma på gräsmattan efter att ha sett ett reportage från Kina. Byggde själv en paramotor och köpte sedan en gammal maskin. Sedan gick han kursen. - Jag började i helt fel ände men intresset kommer nog av att jag är uppväxt i en familj av flygare. Tjusningen då? - Det går inte att förklara riktigt. Det positiva är ju att det är billigt jämfört med vanligt sportflyg, man kan starta och landa hemma på gården eftersom man inte är bunden till ett flygfält. Det fina är också att man inte är beroende av motor och kan glida ner om något skulle hända, säger Per Johansson, med smeknamnet Propeller-Pelle. Olyckor är inte heller så vanligt i sporten. För Pers del handlar det om en sträckning under nästan 15 års flygande. Han hade för lite höjd och fick springa för fort vid landningen. Alla verkar överens om att det optimala är att flyga en sen sommarkväll med lagom vind som avtar. - Men vårvintrarna efter kusten är också sköna. Skärmen bär bättre i lite kallare väder med lägre densitet. Bensinförbrukningen blir lägre, förklarar Per. En titt på struten och sen upp
Kaffet är slut och de tittar ut genom fönstret på struten som indikerar vindhastighet och riktning. 45 graders vinkel är det bästa. Propeller-Pelle och Karlsson på taket som kollegan Anders Karlsson kallas drar upp overallerna, knyter de stadiga kängorna, tar handskarna och hjälmen och går ut till skärmarna som ligger utbredda på gräset. Handskar är nödvändigt för de tunna nylontrådarna som håller fast skärmen och hjälm med hörlurar för att kunna ha kontakt med kollegan uppe i luften eller de på marken. Först gäller det att dra igång motorn som en gräsklippare, sätta på selen likt en vadderad stol och så en blick på struten för att kolla vindhastighet och vindriktning. Sen är det bara att gasa på och springa med så lyfter skärmen och flygaren är uppe i luften. - En hyfsad fysik, en del teori i bakhuvudet, flyga med omdöme och inte tappa respekten för det man håller på med. Då är det inte så svårt, säger Per Johansson