Min första impuls - fly

Var nionde kvinna drabbas någon gång under sitt liv av bröstcancer. Det kan drabba min mamma, farmor eller moster. Eller mig själv för den delen. Statistiken hamrar i bakhuvudet när jag och fotograf Linda Wikström går in genom huvudentrén på Sunderby sjukhus.
Här finns moderskeppet för all mammografi i Norrbotten. På den kliniska mottagningen granskas bilderna från de bröstkontroller som görs runtom i länet eller på Stadsvikens vårdcentral i Luleå. Hit kommer också kvinnor som kallats på nytt efter att röntgenläkarna har noterat avvikelser på de första bilderna.
Vi sätter oss i väntrummet och flyktimpulserna slår till. Stämningen är dämpad. Ändå sitter jag kvar. Att vända på klacken framstår inte som något rimligt alternativ. Hälsokontrollen med mammografi har räddat många liv sedan starten 1989. Bröstcancer upptäcks numera ofta innan den ens har utvecklas till kännbara knölar. Skulle det vara så illa att en ovälkommen gäst ockuperat tuttarna, vässas chanserna till en lyckad behandling avsevärt om sjukdomen diagnostiseras i ett tidigt stadium.
Namnet ropas upp och jag visas till ett omklädningsrum. Bakom ett randigt draperi får jag ta på mig en vit skjorta för att därefter träffa Susanne Johansson, röntgensjuksköterska sedan fyra år tillbaka. Hennes röst är lugn och som i ett trollslag känns det, ja, faktiskt inte särskilt läskigt alls.
Rädsla och oro
– Under utbildningen läste vi mycket om bemötande av patienter. Bland dem som blivit återkallade efter att läkaren upptäckt något efter brösthälsokontrollen är det många som känner rädsla och oro. Man får vara lyhörd och försöka se vad varje enskild person behöver, berättar Susanne Johansson.
Till mottagningen kommer även kvinnor under 40 år, som inte kallas till kontroll, men som har upptäckt en knöl i bröstet eller som har hög ärftlighet i bröstcancer. Många förstagångare undrar om undersökningen är smärtsam.
– Det är väldigt olika och många faktorer spelar in, som hormoner till exempel. Har man fått en kallelse och vet att man har jätteömma bröst just då så kan man ringa och boka om sin tid.
Storlek har ingen betydelse
En annan vanlig fråga är om det är svårare att undersöka små bröst.
– Nej, storleken har ingen betydelse. Här undersöker vi också män och det är inga problem, säger Susanne Johansson.
Susanne Johansson berättar att många kvinnor tycker att den nya digitala utrustningen är snällare mot brösten, en upplevelse som undertecknad delar. Ett bröst i taget pressas ihop och röntgas – det trycker rejält men gör inte ont.
På några ögonblick är det över och omedelbart visas bilderna på en skärm. Ett vitt och grått bludder, jaha, det är så jag ser ut.
När jag får träffa överläkare Anna Stina Landström Eriksson, en av två radiologer på enheten, blir bluddret mer begripligt. Det ”vita” på röntgenbilden är körtelvävnad och bindvävnad och det ”gråa” är fett.
– En bröstcancer har ofta ett karaktäristiskt utseende. Ibland kan det vara subtila förändringar som syns i ena bröstet men inte i det andra. Därför jämför vi även symmetrin, det är ofta så man kan upptäcka avvikelser. Man ser en störning i bröstvävnadens struktur, säger Anna Stina Landström Eriksson.
Unga kvinnor har ofta täta bröst, på grund av mycket bröstkörtelvävnad, vilket gör det svårare att upptäcka förändringar. Hos äldre kvinnor tillbakabildas körtlarna litegrann. Då blir det också enklare för Anna Stina Landström Eriksson och hennes kollegor att identifiera en eventuell cancer.
Ofarliga knölar
En knöl i bröstet behöver dock inte vara elakartad. Det är betydligt vanligare att knölar utgörs av svullna körtlar eller vätskefyllda cystor som är hormonellt betingade och helt ofarliga.
– En godartad knöl behöver man inte ta bort om den inte är besvärande för patienten.
Efter att ha konstaterat att allt ser normalt ut på bilderna känner Anna Stina Landström Eriksson igenom mina bröst. För att inget ska lämnas åt slumpen kompletteras undersökningen med ultraljud.
– Allt ser ut precis som det ska, säger Anna Stina Landström Eriksson.
Puh.