Den bedömningen gör Björn Sundgren, jaktvårdskonsulent vid Jägareförbundet Norrbotten. Som grund ligger de älgobservationer som jägarna hittills skickat in under årets jakt.

– Det finns mindre områden där stammen är stabil. Men i stora drag är det en nedgång över hela länet. Och då har vi inte den dåliga kalvsättning som man har i andra delar av landet på grund av torr sommar. Det verkar vara ett normalt år, säger han.

Enligt Sundgren är det i älgförvaltningsområde 4 (Luleå, Piteå, Boden och Älvsbyn) och i älgförvaltningsområde 6 (Pajala, Övertorneå, Överkalix) som älgstammen minskar mest.

– I Fyrkanten har vi haft en tydlig nedgång de senaste fyra, fem åren. Nu märks det mest i Boden och Älvsbyn, verkar det som.

Luleåbon Robert Ramstad har jagat länge i Kalix älvdal, i trakterna kring Jockfall i Överkalix kommun. Han vittnar om ett fullständigt haveri.

– Jag har två färdiga hundar och brukar ha ståndskall hela tiden. I år har jag varit där tio jaktdagar. På 470 manstimmar har vi sett en ko och en kalv. Jag har pratat med folk runt omkring också, och alla säger samma sak. Det är tomt. Det är fullständigt skrämmande.

För hög tilldelning och den skyddsjakt i december som länsstyrelsen gett tillstånd till är bovarna i dramat, anser Ramstad.

– Den här jävla vinterjakten har ju definitivt blivit dödsstöten.

Björn Sundgren håller inte med.

– Nej, de har tagit så pass lite älg så det ska inte ha någon betydelse. Min gissning är att det generella jakttrycket gett effekt till sist. Planen har under 2000-talet varit att decimera älgstammen. Det kan ha blivit ett eller två år för mycket på sina ställen. 

– När man väl går över tröskeln går det fort utför. Det resulterar i väldiga oenigheter i jaktkåren. Bra områden har fortfarande gott om älg medan sämre områden tycks tomma. Man har helt olika verklighetsbilder, säger Sundgren.

Han tror att det väntar hårda diskussioner mellan jägare och markägare i höst om nästa års tilldelning.

– Det blir en dragkamp. Jag hoppas vi kan hitta en balans de närmaste åren.

Sundgren menar att jägarna också har ett ansvar i höstens jakt.

– Det är en prioritering mellan kött i frysboxen och personlig tillfredställelse å ena sidan och god förvaltning å andra sidan. Många sparar kalvarna och skjuter fullvuxna djur men i stället borde vi göra tvärtom, hålla igen på vuxna djur och skjuta kalvar och de dåliga "fjolingarna".