I samma veva som världen för första gången hörde talas om coronaviruset köpte Lotta och Isak Esberg skolbyggnaderna i Kuttainen. Planen var att starta en turistverksamhet och samtidigt ha skolbarn på gården. Några månader senare valde dock friskolan, med tjugotalet barn, att lägga ner och virusspridningen utvecklades till en pandemi. Men det var inget som avskräckte Isak och Lotta. Tvärtom.
– Innan corona kom hade vi en plan om att vårt företagande skulle gå mycket fortare. Men det har varit superbra för oss att det har gått mer långsamt, säger Lotta.
Lotta, 31, och Isak, 32, som då fortfarande bodde i Kiruna, valde för ett år sedan att flytta till Kuttainen. I dag bor de själva i det som en gång var lärarbostaden i byn. Sedan flytten har de renoverat sitt hem, delar av skolan och mycket jobb återstår ännu. Men i vinter har de första gästerna besökt dem i byn.
– Det är otrolig vacker natur här, det är så orört och liknar inget turisterna upplever när de varit i Rovaniemi och Norge. Orördheten kan vara Sveriges starka kort, många söker sig nu till Swedish Lapland, för att turistorterna i Finland blivit för exploaterade. Vi tycker att det unika och personliga finns här och det sa de första gästerna också.
Familjens satsning är ingen blixt från en klar himmel. Fröet såddes nämligen redan för tjugo år sedan då Lottas far tog med familjen till Finland och Enontekiö för att de själva skulle få se delar av turistverksamheten som växte fram där.
– Jag kommer ihåg hur lyriska turisterna var när de steg av planet och sprang ut på snön. Det är ett barndomsminne som satt sig och min pappa har alltid pratat om turismen som en framtidsbransch, säger Lotta när hon minns tillbaka.
Hon, som många andra, lämnade byn som 15-åring och flyttade till Kiruna för att gå gymnasiet där.
– Det blir naturligt att jobba i gruvan om man är uppvuxen i Kiruna. Det är ett litet steg att flytta bort men ett stort steg att flytta hem, säger hon.
Lotta beskriver byalivet som ett stort lugn trots att de arbetat med renoveringar under nästan all ledig tid.
– Det känns som om livet är enklare här. Det är klart att sjukvården är långt bort men vi har hittills varit förskonade från det.
Hon har i dag delade känslor kring att skolan inte finns kvar i byn.
– Det var en samlingspunkt som gav liv till byn, men vi inser också att det skulle varit en stor utmaning att ha turistverksamhet, skolverksamhet och ett privat liv på samma gård.
På grund av pandemin har deras planer försenats och justerats längst vägen men målet är fortsatt att ta emot internationella gäster under vintersäsongen och erbjuda dem boende, guidade turer och lokal mat.
– Drömmen är att vi ska kunna leva på vårt företag, att det ska ge ringar på vattnet till orten och generera fler arbetstillfällen. Det finns hur mycket utvecklingsmöjligheter som helst. Det unika och personliga finns här, vi vill att folk känner det genuina och äkta. Det är orsaken till att vi vill hålla det hela ganska litet, säger Lotta Esberg.