Det var sjuksköterskeyrket som en gång i tiden förde 78-åriga Birgitta Fernström från Västergötland till Norrbotten. Hit flyttade hon med dottern Anna som hon fick som 20-åring och alltid varit ensam vårdnadshavare för.
Det var här dottern lärde sig att älska slalom och det var här Birgitta fick intresset för både skidåkning och hundsport.
– Till en början hade jag en egen hund som jag skidade med i lina. När Anna lämnat boet och jag flyttade till Kurravaara växte hundflocken och intresset.
Birgitta har både arrangerat långlopp för slädhundar och själv tävlat i alla tävlingar som fanns, både sprint och långdistanstävlingar. Hon har till och med vunnit 8 SM-guld med sina hundar. En annan fin utmärkelse hon fått är Borg-Mesch medaljen, som hon fick ett år för Kirunas bästa idrottsprestation.
– Nu för tiden är jag arrangör av tävlingen Tobacco Trail, ett långdistanslopp för slädhundar. Sträckan är 320 km och körs i år, under påskhelgen, för nionde gången.
Birgitta springer och går utomhus 3-4 gånger i veckan, året om. På vintern har hon andningsmask.
– Ska jag springa maraton får jag lov att öka träningssträckan, säger Birgitta som vet precis hur man förbereder sig för ett 42 kilometer långt löparlopp. Hon gjorde sitt 31:a Stockholm maraton förra året, men har också sprungit bland annat New York maraton.
Hon hör till VIP-klubben i Stockholm. Det gör man efter 25 genomförda lopp.
– Vi är ett gäng som får starta i egen fålla, vi har flera fördelar bland annat egen dusch efteråt, säger Birgitta och berättar att inför ett lopp är det viktigt att äta lagom mycket av rätt saker. Man ska inte dricka vare sig för mycket eller för lite och veta att magen tål energidrycker och bars. Annars kan magen protestera!
– Förra året vann jag klassen K75 och var så endorfinkickad att jag sprang och hyllade alla funktionärer längs vägen. Man är så upprymd!
Birgitta har också en tradition att ge sig ut på en veckas skidäventyr i fjällvärlden varje vårvinter. Då åker hon och en vän iväg med hundar och tält och dagsetapperna kan bli alltifrån en till fem mil långa.
På hösten är det fågeljakt med hundarna och under sommaren går Birgitta på vandringar längs stigar, stock och stenar. Det är något hon uppmuntrar alla äldre att göra.
– Man ska inte bara gå längs en landsväg. Det är mer utmanande för balansen och musklerna med en naturstig. För oss som är äldre är det extra viktigt också lära oss att bedöma avstånd och på att ramla mjukt. Vi måste också klara av att ta oss upp om vi ramlar!
Birgitta peppar andra äldre att vara fysiskt aktiva och hålla igång. Därför är hon, i samarbete med olika pensionärsorganisationer, en av drivkrafterna bakom initiativet Hälsa för årsrika i Kiruna.
– Vi arrangerade bland annat en hälsodag och en gång i veckan har vi promenadträffar där vi har grupper för de som går snabbt, de som behöver gå långsammare eller med rullator. Det är viktiga träffar för både knopp och kropp.
Birgitta säger att vi blir stelare i takt med att vi blir äldre, men vi kan fortfarande bygga muskler långt upp i åren. Det ska vi ta vara på.
– Jag gympar med Sofia varje morgon. Hon är kanonbra, gympapassen kan anpassas även för den som måste sitta ner. Ett annat tips är att varje gång du ska sitta ner så gör det tio gånger! Vi kallar det att ”göra en Kiruna”.
Tack vare sin goda kondition, smidighet och styrka hade Birgitta inga problem med att bestiga Kebnekaise när syskonbarnbarnen ville komma ut på äventyr.
– Jag har gått upp på toppen två gånger, längs vägen som bjuder på klättring och glaciärer. Nog behöver man ha bra kondition, men det var inte så farligt. Jag skulle nog kunna bestiga berget en gång till men just nu prioriterar jag annat. Men fjällen överger jag aldrig. I naturen blir jag hel!
Birgitta har jobbat inom psykiatrin och som distriktssköterska under sitt yrkesliv. Det har lett till att hon också engagerar sig i demenssjuka och deras anhöriga.
– Jag såg hur illa de närstående for och var med och startade Demensföreningen i Kiruna. Jag är fortfarande telefonrådgivare i Demensförbundet var femte vecka. Även minnesproblem och demens kan förebyggas med livsstilsförändringar. Att umgås och träna med andra är några av friskfaktorerna. Pigg och glad, vem vill inte vara det?