Ser skrämmande likheter

Längst framme på scenen vid ett enkelt skrivbord skymtar Günther Wallraff bakom publikens många huvuden. Den stora åhörarsalen i Allhuset på Stockholms universitet är fullpackad med folk på onsdagskvällen. Varenda stol är upptagen. Så de som slinker in sist får luta sig mot väggen eller sitta ner på golvet. Under två timmar ställer han sig till förfogande för att ödmjukt, öppenhjärtligt och med ett outtröttligt engagemang svara på åhörarnas frågor, som är många, bland annat om hur han själv ser på sina journalistiska arbetsmetoder, att ?Wallraffa?. ? Jag skulle önska att ?Wallraffa? är synonymt med ordet röntgen. I mitt fall är det en genomlysning av samhället. Varenda småbarn kan göra rollspel. När man föreställer sig andra, uppnår man och skapar man en annan närhet. Man befriar sig från egna sociala sammanhang. För mig har det också varit en existentiell nödvändighet. Jag var blyg, tillbakadragen som ung men genom att ikläda mig en annan identitet, blev jag mer aktiv, mer deltagande, förklarar han. Det var genom att under två år ikläda sig rollen som turken (Ali) som Günther Wallraff bland annat avslöjade hur turkiska gästarbetare utnyttjades som svart arbetskraft på koksverket hos det tyska företaget Thyssen. Thyssen plockade in gästarbetare via många olika underentreprenörer till underentreprenörer och utsatte arbetarna för väldigt stora hälsorisker, omänskligt långa arbetspass mot usel betalning och ibland ingen alls. Många blev sjuka, utslitna och svårt skadade. De turkiska gästarbetarna fick på sin arbetsplats ta emot förolämpningar som av Günter Wallraffs beskrivning känns som förnedrande örfilar mot de turkiska gästarbetarna, deras släkt och land. De kunde inte värja sig och svalde. Många tog psykisk skada. De var beroende av arbetet trots den usla betalningen. ? Som Ali var jag priviligerad. Det som mina turkiska arbetskollegor blev sjuka av, det behövde jag inte ta åt mig av. Om det skulle gå för hårt åt min hälsa, kunde jag bara sluta, säger han. Läste ur Odyssen Men mitt i det allvar han avslöjade om missförhållandena på koksverket fanns också leken, som när han som turkiske Ali hittills klarat att inte avslöja sina bristande språkkunskaper, plötsligt sätts på prov. För att klara sig bland de turkiska gästarbetarna, utan att kunna turkiska hade han sagt att han har en turkisk far som övergav hans grekiske mor när han var liten och att han därför bara talar knackig tyska. Så vill hans arbetskamrater höra grekiska. ? Då läste jag bara några rader ur Odyssen, säger han. Flera av studenterna i åhörarsalen är tysktalande. De skrattar och vrålar högt när Günther Wallraff berättar om de trots allt stundtals ganska dråpliga episoderna under sin roll som Ali. I Tyskland är den turkiske gästarbetaren Ali en välkänd figur, en hjälte, trots att han bara är en rollfigur. Turken Ali vann det tyska folkets hjärta och det var långa köer ut på gatan, när boken Längst Därnere först kom ut om Ali 1985. De svåra förhållandena för gästarbetarna i Tyskland blottlades och boken översattes till olika språk. Nu ges boken ut på nytt. ? Mycket har förändrats. Boken utlöste en chock som ledde till direkta förbättringar. Myndigheterna ingrep och det tillsattes säkerhetsingenjörer på Thyssen. Flera av mina turkiska kollegor fick fast anställning och Thyssen fick betala 1,2 miljoner DM i böter, säger han. Upprörs över det som hänt Hos Thyssen fungerar det numera bra i Tyskland. Därför har han reagerat över hur situationen har varit för de slovakiska arbetarna på koksverket i Luleå. De har arbetat för en underentreprenör till tyska Thyssen KruppKoppers Encoke. Underentreprenören har i sin tur anställt underentreprenörer. Han uppger att det var så det fungerade i Tyskland tidigare. Han trodde att kontrollen på arbetsplatserna var bättre i Sverige. ? Det här har chockat mig särskilt eftersom Sverige är ett socialistiskt land. När jag erfar det som hänt upprör det mig. Jag har alltid sett Sverige som ett land med sociala förpliktelser mot människor och med ett sensibelt demokratiskt system, säger han. På torsdagsmorgonen sitter Günther Wallraff med en av sina goda vänner och dricker morgonkaffe. Han hämtar snabbt en kopp till och gör ytterligare plats vid bordet. Günther Wallraff är lika engagerad som under föreläsningen kvällen innan, trots att det bara är en kort stund kvar tills han ska ge sig ner till stationen för att ta snabbtåget till Arlanda. I Tyskland är det i dag problem med utnyttjande av arbetskraft från forna öststaterna. ? Berlin är problemet i Tyskland i dag. Varannan arbetare är där illegalt och för den som skadar sig går det illa. En arbetare som jag känner till fick tummen avsliten under arbetet och arbetsledaren kom fram till honom, kastade tummen i papperskorgen och sade åt honom att lämna arbetsplatsen, att de inte bar något ansvar för honom men att han var välkommen tillbaka om tummen läkte. Det är modern slavhandel. De anställer och avskedar, säger Günther Wallraff. Han tror att risken med för snabb östutvidgningen för bland annat Sverige är att det blir de ekonomiska villkoren som får styra över vart företagen söker sin arbetskraft och förlägger sin verksamhet. ? Men jag talar bara direkt ur hjärtat och är ingen ekonom som kommer med färdiga prognoser. Ibland har jag rätt och ibland har jag fel och jag låter mig gärna överbevisas, säger han.

Ser skrämmande likheter

Den tyske journalisten Günther Wallraff har besökt Sverige.