Dags för sarvslakt - "ett sätt att leva"

Det ihållande regnet i Jokkmokk övergår i snö när vi närmar oss rengärdet i Kuorpak, en av platserna för höstens sarvslakt. Det brådskar, eftersom de ståtliga hanrenarna snart går in i brunsten. När det sker blir det en bismak i köttet som gör det oätligt. Snöandet är ihållande, och under den omkring fem kilometer långa promenaden upp på fjället blåser det ordentligt. Det märks att renskötarna inte är så glada över vädret. Det är ovanligt kallt för årstiden och snön brukar i vanliga fall inte komma så tidigt. Här arbetar familjemedlemmarna tillsammans. Även en del barn är med och ser hur arbetet går till. Ljudet av de springande renarnas klövar mot marken blandas med renskötarnas röster. Renarnas andedräkt bildar ett moln av dimma ovanför hagen. Vår ?vägvisare? Per-Åke Tuolja förklarar hur arbetet går till. Kastas fast med lasso Tusentals renar har förts in i en stor hage. Först märks de kalvar som inte blivit märkta under sommaren. Sedan ska sarvarna skiljas från de övriga. Ett hundratal åt gången drivs renarna in i en mindre hage. Sarvarna kastas fast med lasso och förs in i en särskild inhägnad, en kanal där de sedan drivs ned till trädgränsen och slaktplatsen. Det är inget lätt arbete. Sarvarna bjuder på hårt motstånd och det krävs två-tre personer för att dra in dem i inhägnaden. Själva slakten sker dagen efter. Nils E Walkeapää berättar att slakten förr skedde direkt i hagen. Han tycker inte om de föreskrifter som säger att slakten nu måste ske på en bestämd slaktplats. ? Det blir inte bättre köttkvalitet. Nu har renarna gått en hel dag i hagen. Nils E Walkeapää menar att det är stressande för renarna och att det i sin tur kan ge bismak i köttet. Största sambyn Bertil Kielatis är ordförande i Sirges (Sirkas) sameby. Det är Sveriges största sameby, ja världens största sameby, konstaterar han. Bertil Kielatis har varit renskötare i hela sitt liv. Han har sett hur den tekniska utvecklingen förändrat arbetet. ? Dagens renskötare är inte lika vältränade som jag var när jag var ung. Han menar att man inte kan sträva tillbaka till de gamla tiderna, men användandet av moderna fordon som skotrar och fyrhjulingar ökar riskerna med renskötselarbetet. ? Det är ett av Sveriges farligaste jobb. Han menar att framtiden inom Sirges sameby nu ser ljusare ut, eftersom fler unga valt att ägna sig åt yrket. ? För tio år sedan såg ålderspyramiden i byn inte så bra ut, nu är det bättre. Det är i dag svårt att försörja sig enbart på renskötsel. ? Samhällsutvecklingen har gått framåt, vi kan inte dra klockan tillbaka. Vi måste försöka hitta nya saker. Det handlar exempelvis om kombinationsjobb, som renskötsel tillsammans med turistföretagande. Omkring 10 procent av den samiska befolkningen lever i dag av renskötsel. ? Alla samer kan inte bli renskötare, det finns inte plats för det. Vi försöker utnyttja andra kunskaper hos dem som är utanför. Vi är en liten grupp så vi måste hjälpa varandra på olika sätt, säger Bertil Kielatis. Att ta till sig kunskapen hos äldre renskötare är nödvändigt. Det är viktigare än i något annat yrke, menar Mats-Peter Åstot. Han tillhör, med sina 29 år, den yngre generationen renskötare. ? Man måste samtidigt lyssna och lära sig själv. Egna företag Karin Kuoljok och Gun Aira har båda varit med i renskötseln sedan tidig ålder. De bedriver i dag egna renskötselföretag. Kvinnan har av tradition alltid haft en stark ställning, menar de. ? Renskötseln har alltid varit kvinnans sak och mannens sak. Vi jobbar tillsammans och kompletterar varandra, säger Gun Aira. Karin Kuoljok brukar ta extrajobb och Gun Aira arbetar med annat vid sidan av. ? Tyvärr måste vi göra det. Vi skulle bara vilja ägna åt oss renarna. Karin Kuoljok och Gun Aira menar att det inte är så lätt att få uppköpare till renköttet. Det kan vara svårt att sälja det. Gun Aira frågar sig om gemene man förstår vilket bra livsmedel renkött är. ? Det är det renaste köttet man kan få. Det blir en lång arbetsdag innan alla sarvarna samlats ihop och förts ned från fjället. Då och då tar renskötarna korta pauser och värmer sig framför eldarna. De fortsätter att arbeta fram till mörkrets inbrott och redan nästa dag väntar arbetet med själva slakten.