1) Kirunafestivalen
30 juni–2 juli
Tossers höjdpunkter: Miss Li, The Ark, Smith & Thell, Myra Granberg och Willy Clay Band.
Kommentar: Den sista festivalen kommer bli ihågkommen. Kanske inte för artistutbudet, som varit bättre, men för laddningen, känslorna och nostalgin. Ingen annan festival kan mäta sig med Kirunafestivalens starka program i år heller – som vanligt finns det mesta och den här gången ännu mer.
2) Putte i parken
14–16 juli
Tossers höjdpunkter: Hurula, Cleo, Fricky, Avantgardet och The Magnettes,
Kommentar: Årets utropstecken och tidernas fräckaste stadsfestivalbokningar. Vad hände egentligen med den ekonomiskt pressade arrangören? Rix FM festival tar fullt ansvar för att ge folket vad folket vill ha (läs Måns Zelmerlöw, Anna Bergendahl, Eagle-Eye Cherry) och resten av scenerna fylls av coola, creddiga och överjävligt bra liveakter. Med lokala akter som strössel på sockervadden. Dessutom gratis.
3) Sommarfesten i Kalix
22–23 juli
Tossers höjdpunkter: Miriam Bryant, Molly Sandén, Smith & Thell, Baskery och Stiftelsen.
Kommentar: Men dra mig baklänges i Strandängarnas gräs – vilken lördag det blir. Sommarens bästa kväll kan mycket väl levereras i Kalix när Molly, Miriam, Smith och Thell skämmer bort publiken. Ännu bättre kanske det upplevs som med tanke på att fredagen saknar motstycke i tråkiga bokningar. Endagspass räcker gott.
4) Piteå dansar och ler
27–31 juli
Tossers höjdpunkter: Molly Sandén, Dolly Style, Myra Granberg, Hov1 och Marcus Berggren.
Kommentar: Årets bästa startfält och sommarens sämsta upplägg. Glödheta akter i Kitteltältet, piggt standup-grepp på stora scenen, gamla klassiker på Kalles och Dolly Style som familjens räddare. Men utformningen med olika betaltält gör att alla kommer missa det mesta. Konkurrensen ger inte flera festivaler i en – det blir flera festivaler i stället för en.
5) Nordic festival
1–2 juli
Tossers höjdpunkter: Greekazo, ODZ, Otto Knows, Freddy Kalas och Albatraoz & Little Sis Nora.
Kommentar: Årets röjigaste fest, det lär bli drag på Boden-farmen. Nykomlingen bland festivaler har potential att bli en publikfavorit med line-up och ungdomlig touch i Brännbollsyrans anda. Vilket också betyder att målgruppen är liten och könsbalansen skrämmande svag. Fett najs för de som är på plats, helt ointressant för resten.