Kilometervis med bilar, stora artister, tivoli och fylleslag. Alla som varit med förr vittnar om en helt annan slags Sikfest, men med det ökade utbudet av stadsfestivaler och annat mattades det temat av och nu satsar man istället på det lokala, i mindre familjeskala.
– Jag tror att de satsar helt rätt. Nu kör man på det som är unikt, säger Ove Palo som står och håvar sik..
Han är från byn och har har håvat på patorna sedan han var tolv år.
Hur är det med sikbeståndet?
– Ja, det vet vi inte, för den har inte kommit än, säger han och skrattar.
Den långvariga värmen gör att siken fortfarande ligger och trycker långt nere på botten i havet, men under festivalen ska det finnas nog med sik säger Martin och Johanna Spolander som driver anläggningen och sikfesten.
– Vi har fått lite sik i forsen, lite från havet och så har vi kvar från tidigare, försäkrar de.
Tusen pinn-sik på sammanlagt cirka ett halvt ton räknar de med att det kommer gå åt under helgen.
Sikfesten har anor så långt tillbaka som medeltiden berättar Martin Spolander och firas alltid sista helgen i juli. Efter denna helg var det nämligen fritt fram för gårdsägarna att fånga fisk för eget bruk, efter att den så kallade laxskatten var betald. Familjen vill nu lyfta den tornedalska kulturen och satsar på barnteater, sång och författarsamtal, där Lena Callne och Curt Persson i år berättar om sina böcker. Lena Callne har släkt här, på sin mors sida och berättar entusiastiskt vad hon just fått veta om den gamla forsbåten på stranden.
– Min morfar brukade tydligen köra amerikanska turister i forsen på 1950-talet. Alla hade flytväst utom morfar, säger hon och Curt Persson kontrar med att det var han som lärde Svante Spolander att forsränna för 40 år sedan.
– Jag blev jätteglad för förfrågan och jag känner starkt för bygden, säger Lena Callne.