Den 2 oktober 2007 klev jag in på Norrbottens-Kuriren.
I det pampiga huset på Stationsgatan i Luleå, i hörnet av domkyrkan.
Tanken var ett tremånadersvikariat som sportreporter och sedan skulle jag återvända till Stockholm och fortsätta driva min relativt nystartade firma. Efter en sejour på Aftonbladet och Eskilstuna-Kuriren samt några övriga frilansuppdrag i huvudstaden hade jag en bra grund att stå på och några fasta uppdragsgivare.
Till hösten blir det tio år sedan.
Och jag är kvar.
Jag hade inte räknat med att flytta hem, i alla fall inte när jag gjorde det. Men om du vill jobba i en kreativ miljö, få chansen att utvecklas och hela tiden stimuleras av att schackpjäserna flyttas på spelplanen – då är det en fantastisk miljö att verka i i det som i dag heter Norrbottens Media. Sportreporter på Kuriren delat med bland annat redaktör för 24Hockey, hockeybloggare, redaktör på 24Norrbotten som nyhetsuppläsare och reporter, nyhetschef, sportchef och nu under hösten redaktionschef går mot sitt slut inför omorganisationen vi står inför och som träder i kraft den 1 februari.
Det är med vemod jag skriver mina sista rader i Norrbottens-Kuriren – i alla fall för en tid framöver.
Resan går vidare.
Vi startar Mediebyrån, som jag får chansen att leda. Med mig har jag ett stjärngäng av medarbetare med allt från copywriters, fotografer och tv-kompetens. Tillsammans ska vi bland annat utveckla Norrbottens affärer och gratistidningen Extra, men sedan också röra oss mot tjänster och ja, resten står skrivet i stjärnorna.
Jag lämnar det dagliga redaktionella och det är några Kurirenkollegor som gjort intryck på mig genom åren. Rolf Nilsén var en av dessa. Jag vet inte riktigt varför. Han med sitt nöjesbibliotek i huvudet och jag med mitt sportnörderi. Men någonstans fann vi varandra och han ringde mig faktiskt för att be mig lägga undan några dvd-fodral ett par timmar innan han avled. Roffe hade nyss varit till doktorn och enligt honom med hyfsat resultat. Det var en ära att få bära hans kista till sista vilan.
Några väldigt duktiga kollegor är kvar, några har gått vidare i karriären och några har avslutat sin. Men det viktigaste under dessa år, rent redaktionellt, har varit kontakten med er läsare. Oftast ris ska jag väl erkänna i och med att jag mest bevakat ishockey som rör upp känslor, men det har också fått mig att vara alert, uppdaterad och på tårna. Nu lämnar jag med varm hand över till vår nya printorganisation för Kuriren och jag tror att ni lär känna igen er i vårt 156-åriga hantverk även i framtiden.
Trevlig helg!