Redan i entrén möts gästerna av en lysande skylt och en färgglad vägg med bilder som en vill stanna länge vid.
Det krävs mycket för att Luleåborna ska lämna Storgatan och vidga vyerna, lika säkert som att ishallen heter Delfinen och att inget slår Stadspuben. Men ändå verkade det som att alla stans coolaste människor drog på äventyr i slutet av förra året. Då fylldes Instagram med bilder av matglada Luleåbor som minglade runt på något som såg ut som Hanois häftigaste bakgator.
Det var neonskyltar, gälla färger och maträtter som ingen kunde stava till.
Sanningen låg inte heller långt borta, äventyret fanns nära geografiskt (möjligtvis inte i Luleåbornas mått mätt) och bilderna behövde inte ens filter. Vid centrumhalvöns sista utpost ligger nämligen stans häftigaste restaurang just nu.
Bao street kitchen är Luleås senaste tillskott på matgatan, som blivit en bakgata där restaurangen ligger i Bryggeriet och erbjuder en känsla av häftig asiatisk storstad.
Neonskyltar och färgglada kreationer lyfter Bao street kitchen och gör stället både levande och Instagram-vänligt.
I slutet av november öppnade Bao street kitchen i Bryggeriet och där serveras både Bao-bröd, streetcred och ett öppet kök. Ur högtalarna dunkar tung hiphop och neonskyltar visar oss vägen in i en ny värld. Vid kassan lyser texten "order here" i starkt rosa och blått – men app, app, app – sitt ner och ta fram telefonen. Beställning sker via mobilappen oavsett vad skylten säger.
Att just information inte är ställets starka sida kan vi redan nu avslöja, men mer av den råvaran – och många fler – senare.
Egentligen stämmer den informationen inte heller. Restaurangens trumfkort, "hot pot", betalar du vid disken och helst ska du redan vid bordsbokningen ha bestämt dig för om du vill ta del av den här råa buffén. Krogkollen missade den detaljen men kvällens vänliga personal tillåter oss att byta till ett bord tillägnat ändamålet, trots att bara delar av sällskapet går loss på 395 kronors-dealen.
Spela inte dum, det är klart det ska finnas arkadspel och här hade gästerna kunnat stanna länge. Om det inte vore för de snåla öppettiderna.
Låt oss börja med att försöka reda ut några frågetecken kring detta, för stan, unika fenomen. Vilket kan bli svårt.
Konceptet hot pot går ut på att plocka på sig rå mat från en buffé, där allt från pak choi, bläckfisk och musslor till entrecote, kyckling tigerräkor finns att välja på. Sedan får du själv tillaga din maträtt vid en nedsänkt yta i bordet, där stekplatta, buljong och kokande vatten finns att tillgå. Frågor så långt? Lugn, det kommer fler.
Hot pot-buffén på Bao innehåller mycket av det mesta, men bollarna högst upp till vänster lämnar Krogkollen inget vidare omdöme på.
Vi konstaterar att det blir en väldigt aktiv middag. På med kött, jobba med stekspaden, smaka, upp på tallriken, ner med nudlarna, på med fisken, smaksätt med sås, kolla nudlarna, har vi glömt något? Ät! Vänd fisken, upp med nudlarna ...
Logistiskt kan det innebära en del utmaningar när många samsas kring bordets mittpunkt. Ska vi aktivera kösystem? Delar vi upp ytan? Ska någon göra all mat? Vi plockar på oss lika många frågetecken som råvaror inför sittningen.
Efter ett tag börjar vi känna oss trygga(re) och det är roligare än vad vi trodde – vilket är tur eftersom slutresultatet blir varierande. Stekhällen, vars värme regleras under bordet, funkar bra och en inbyggd fläkt tar bort i princip allt matos.
Så här kan det se ut på tallrikarna när hot pot-buffén fått ett besök. Sedan börjar jobbet ...
När du bokar hot pot-bord får sällskapet dela på ett stekbord och två lådor kokat vatten och buljong.
Vi jublar över lyckad entrecote och stekta grönsaker som doppas i någon av alla medföljande goda såser – ett tips – dessa välsmakande tillbehör kan rädda det mesta. Att blanda kokta nudlar med såserna blir också en bra utfyllnad.
Men de små bullarna av nöt, fläsk, fisk och bläckfisk borde avföras från buffén omedelbart. Det är, med viss marginal faktiskt, det minst tilltalande vi testat under Krogkollens levnad. Visst, smaken är som baken men vi tror verkligen inte att detta är något som landar bra hos den breda massan. Avstå. Vi uppskattar dock modet att ha, för oss i alla fall, udda inslag på buffén.
Allt ovanstående är baserat på krogkollens egna erfarenheter och inte några rekommendationer från restaurangen. Här gäller "learning by doing" då personalens tips efterfrågas men uteblir. "Allt funkar, våga testa, gör som ni vill". Men om vi inte vet vad vi vill då? Och hur länge steker man en liten bläckfisk? Eller gör den sig bättre kokad?
Någon form av initierad introduktion vore bra och hade troligtvis gjort resultatet mycket bättre. Det vore lätt att fixa en liten ”Så gör du” i appen. Men – app, app, app – hot pot håller vi utanför telefonen.
Rykande nudlar efter ett dopp i vatten. Tillsammans med flera av de goda såserna som erbjuds till hot pot-menyn blir det ett finfin komplement.
Så här kan det se ut efter att råvarorna stekts av gästerna på Bao street kitchen. Efter ett tag vågar Krogkollen testa sig fram och ta ut svängarna i miniköket.
För de som inte planerat att gå på restaurang för att tillaga sin egen mat finns en hel del annat att erbjuda. Bao erbjuder ett fint utbud av asiatisk streetfood där främst deras Bao buns och nudelsoppor lyfts fram på neonskyltarna, vilket får bli vår guide här för – app, app, app – här sker ingen rekommendation från serveringspersonal. I stället scrollar vi bland ett tjugotal bilder och beskrivningar i telefonen och går lite på känsla. Vi chansar, vi är på äventyr i utkanten av stan.
Pho Bo är en vietnamesisk nationalrätt med entrecote, risnudlar, salladslök och skålens storlek skulle inte göra en häst besviken.
När vi väl bestämt oss går det väldigt snabbt att få in både mat och dryck, vi vill säga tack men letar efter en gilla-knapp i stället. Rätterna som ställs fram ser – utan undantag – spännande ut och testpatrullen lättar på bältesspännaren då portionerna är större än vad både pris- och mobilbilder antytt. Det är svårt att klaga på stora portioner men visst hade vi önskat plats i magen för att testa fler rätter, med mindre på tallriken hade vi gärna smakat fler intressanta alternativ.
Nem ran, stekta vårrullar som bland annat innehåller fläskfärs, svamp, spetskål och kålrabbi. En perfekt förrätt som går att dela.
Är det kroppkakor? Nej, den här ångkokta bullen kallas Banh bao och är maxad med svamp, fläskfärs och glasnudlar.
Vi testar den vietnamesiska nationalrätten Pho Bo, en nudelsoppa som serveras i storlek soppskål, med entrecote och salladslök. In kommer också Banh bao, en ångkokt bulle med svamp, fläskfärs och glasnudlar, som påminner om kroppkakor till utseendet. Vi väljer fläsk som innehåll i de ångade Bao-bröden och kompletterar med stekta vårrullar (Nem ram) där fläskfärs, svamp och spetskål är några av ingredienserna.
Alla nämnda rätter fyller en plats i Luleås matliv, spännande kreationer som passar både på Instagram och för en snabb lunch, men smakerna tar däremot ingen större plats. Vi lär oss snabbt att flaskor och burkar med smaksättning står på bordet av en anledning. Den som vill ha tryck i käften får bläddra bland srirachasåser, chilipasta och vitlöksinläggningar. Då kan det bli full fart för den som önskar.
Bao-bröden kanske kan räknas som restaurangens flaggskepp och har till och med fått stället uppkallat efter sig. Här med fläsksida som nästan påminner om pulled pork.
En annan höjdare är det friterade sidfläsket Kra pao moo som kommer i en ordentlig portion.
Favoriterna från menyn blir den "krispiga pannkakan" Banh xeo, som klarade sig utan smaksättningshjälp. Full av tigerräkor, fläsksida, böngroddar – ja allt förrutom en instruktionsbok för hur den möjligtvis ska kunna ätas med pinnar (det är vad som erbjuds vid bordet). Även Kra pao moo, friterat sidfläsk med ris, får vänstra tummen upp då högerhanden krampaktigt håller kvar pinngreppet. En välsmakande maträtt som möjligtvis är lite för ... hrrrm ... stor.
En av kvällens absoluta höjdpunkter är den krispiga pannkakan Banh xeo, som innehåller tigerräkor, fläsksida och böngroddar.
På dessertmenyn finns gräddglass och sorbé, den här portionen med smak av kokos.
Efterrätterna går i samma street food-anda. Gräddglass och sorbé på menyn. Glass med kokossmak låter visserligen exotiskt och jordgubb/sriracha lovar en stark avslutning. Men som med så mycket annat är storleken på portionerna mycket större än smakupplevelsen.
Hela sittningen tar mindre än två timmar och vi får veta att restaurangen stänger. Det gick sn(app)t.