Han återkom tio år senare, även då som medproducent, med utställningen ”Tänd mörkret” med progressiv konst från 1970 och 1980-talet. Nu är han tillbaka i Luleå med en helt egen tillbakablickande utställning som fyller hela konsthallen som fått namnet ”Male hysteria”.
Ola Åstrands bildvärld från 1990-talet påminner mycket om de bilder man såg i undergroundtidningen ”Puss” som kom ut i slutet av 1960-talet. Puss var en politisk satirisk tidskrift startad av Lars Hillersberg och som skakade om det svenska etablissemanget och ledde till stor medial uppmärksamhet tack vare många åtal. Många av tidningens medarbetare påskyndade sina konstnärliga karriärer via Puss. Förutom Hillersberg exempelvis Carl Johan de Geer, Mari-Louise Ekman, (f.d. de Geer) Lena Swedberg och Ulf Rahmberg.
Stildragen i många av Ola Åstrands bilder från 1990-talet utgörs av flyhänta svartvita tuschteckningar i serietidningsstil utan gråtonande valörer. Med tiden har bildomfånget vidgats till skickligt utförda airbrushmålningar, installationer, skulpturer, foton, texter och collage.
Utställningen Male hysteria är en omfattande uppgörelse med mansroller och omfattar verk från 1990-talet till i nutid och som berör manlighet både på ett utlämnande personligt plan och ett allmängiltigt.
I en installation av överdimensionerade vita skjortor som svänger likt segel i luftdraget från ett antal fläktar anar man representationen av en frånvarande mansgestalt, måhända ett epitafium över en frånvarande fader. Intill dessa ogripbara, absenta skepnader, fladdrande för vindarna, står ett massivt skrivbord som ett möjligt altare för dyrkandet av arbetet eller underkastelse inför makt och auktoriteter. På väggen intill hänger ett objekt betitlat Balls som leder tankarna till Mil-klubbor för atletiska stridsövningar i traditionella persiska gym eller pungar för manliga testiklar. Vilket, som i överförd bemärkelse, torde handla om manschauvinistiska ideal som stake, förakt för svaghet, mod, tapperhet, etc, förtjänster som utmärker ”riktiga karlar”. Baksidan av myntet, när föreställningarna om detta manligt ”goda” blir rena soldatdygder, egenskaper som i vår gemensamma världsbild värderats mer än andra uppstår olösliga konflikter mellan hårda och mjuka värden. Konfrontationer skapar motreaktioner. Som oliktänkare kan man revoltera och bli rebell och som underdog i en subkultur försöka slå underifrån. Men isolerade i kön och klass blir det dessvärre ofta spel på de egna planhalvorna. Gör man inte mål på motståndarna så finns det risk att man gör självmål vilket kan medföra till ett självskadebeteende som leder till defaitism, främlingsskap och missbruk av olika slag. Detta tar Åstrand upp i många av sina verk som exempelvis i ”Skymningslandet”, $chweden Peoples Republic of Paranoia, en svartvit screentryckt vidräkning med bruket och missbruket avpsykofarmaka i alla dess former, smörjmedlet i ”lyckolandet” $chweden.
Ett annat centralt verk i samma anda är en utskrift på vinyl ”Hur unga män dör”. Ångestsvetten dryper i unga ansikten. Varumärket Nike, segergudinnan, eldar på dem som redan brinner av ynglig testosteronstinn brånad och som inlåsta i sina kön med sina erigerade manslemmar försöker slå världen med häpnad. Ingen sprit i världen förmår släcka den elden. Här står otillräckligheten i fokus. I samma rum har Åstrand hängt upp ett polariserande ungdomsporträtt av sig själv i en ljuslåda. En välartad guldlockig yngling, hel och ren, och med öppen blick som tittar ut över det svartvita eländet. Hur kunde de gå så här illa? Åstrand har gett oss svaret genom hela sitt konstnärskap: Kapitalism förstör ditt liv… och du gillar det! Tillägger han.