Han Ă„terkom tio Ă„r senare, Ă€ven dĂ„ som medproducent, med utstĂ€llningen âTĂ€nd mörkretâ med progressiv konst frĂ„n 1970 och 1980-talet. Nu Ă€r han tillbaka i LuleĂ„ med en helt egen tillbakablickande utstĂ€llning som fyller hela konsthallen som fĂ„tt namnet âMale hysteriaâ.
Ola Ă strands bildvĂ€rld frĂ„n 1990-talet pĂ„minner mycket om de bilder man sĂ„g i undergroundtidningen âPussâ som kom ut i slutet av 1960-talet. Puss var en politisk satirisk tidskrift startad av Lars Hillersberg och som skakade om det svenska etablissemanget och ledde till stor medial uppmĂ€rksamhet tack vare mĂ„nga Ă„tal. MĂ„nga av tidningens medarbetare pĂ„skyndade sina konstnĂ€rliga karriĂ€rer via Puss. Förutom Hillersberg exempelvis Carl Johan de Geer, Mari-Louise Ekman, (f.d. de Geer) Lena Swedberg och Ulf Rahmberg.
Stildragen i mÄnga av Ola à strands bilder frÄn 1990-talet utgörs av flyhÀnta svartvita tuschteckningar i serietidningsstil utan grÄtonande valörer. Med tiden har bildomfÄnget vidgats till skickligt utförda airbrushmÄlningar, installationer, skulpturer, foton, texter och collage.
UtstÀllningen Male hysteria Àr en omfattande uppgörelse med mansroller och omfattar verk frÄn 1990-talet till i nutid och som berör manlighet bÄde pÄ ett utlÀmnande personligt plan och ett allmÀngiltigt.
I en installation av överdimensionerade vita skjortor som svĂ€nger likt segel i luftdraget frĂ„n ett antal flĂ€ktar anar man representationen av en frĂ„nvarande mansgestalt, mĂ„hĂ€nda ett epitafium över en frĂ„nvarande fader. Intill dessa ogripbara, absenta skepnader, fladdrande för vindarna, stĂ„r ett massivt skrivbord som ett möjligt altare för dyrkandet av arbetet eller underkastelse inför makt och auktoriteter. PĂ„ vĂ€ggen intill hĂ€nger ett objekt betitlat Balls som leder tankarna till Mil-klubbor för atletiska stridsövningar i traditionella persiska gym eller pungar för manliga testiklar. Vilket, som i överförd bemĂ€rkelse, torde handla om manschauvinistiska ideal som stake, förakt för svaghet, mod, tapperhet, etc, förtjĂ€nster som utmĂ€rker âriktiga karlarâ. Baksidan av myntet, nĂ€r förestĂ€llningarna om detta manligt âgodaâ blir rena soldatdygder, egenskaper som i vĂ„r gemensamma vĂ€rldsbild vĂ€rderats mer Ă€n andra uppstĂ„r olösliga konflikter mellan hĂ„rda och mjuka vĂ€rden. Konfrontationer skapar motreaktioner. Som oliktĂ€nkare kan man revoltera och bli rebell och som underdog i en subkultur försöka slĂ„ underifrĂ„n. Men isolerade i kön och klass blir det dessvĂ€rre ofta spel pĂ„ de egna planhalvorna. Gör man inte mĂ„l pĂ„ motstĂ„ndarna sĂ„ finns det risk att man gör sjĂ€lvmĂ„l vilket kan medföra till ett sjĂ€lvskadebeteende som leder till defaitism, frĂ€mlingsskap och missbruk av olika slag. Detta tar Ă strand upp i mĂ„nga av sina verk som exempelvis i âSkymningslandetâ, $chweden Peoples Republic of Paranoia, en svartvit screentryckt vidrĂ€kning med bruket och missbruket avpsykofarmaka i alla dess former, smörjmedlet i âlyckolandetâ $chweden.
Ett annat centralt verk i samma anda Ă€r en utskrift pĂ„ vinyl âHur unga mĂ€n dörâ. Ă ngestsvetten dryper i unga ansikten. VarumĂ€rket Nike, segergudinnan, eldar pĂ„ dem som redan brinner av ynglig testosteronstinn brĂ„nad och som inlĂ„sta i sina kön med sina erigerade manslemmar försöker slĂ„ vĂ€rlden med hĂ€pnad. Ingen sprit i vĂ€rlden förmĂ„r slĂ€cka den elden. HĂ€r stĂ„r otillrĂ€ckligheten i fokus. I samma rum har Ă strand hĂ€ngt upp ett polariserande ungdomsportrĂ€tt av sig sjĂ€lv i en ljuslĂ„da. En vĂ€lartad guldlockig yngling, hel och ren, och med öppen blick som tittar ut över det svartvita elĂ€ndet. Hur kunde de gĂ„ sĂ„ hĂ€r illa? Ă strand har gett oss svaret genom hela sitt konstnĂ€rskap: Kapitalism förstör ditt liv⊠och du gillar det! TillĂ€gger han.