Det är ett spektakulärt utrymme för en konstutställning och Karl Sjölund, ljudkonstnär som bor växelvis i Boden och Stockholm, har utnyttjat miljön och även delar av den befintliga inredningen optimalt. Ja, i själva verket är den en grundbult för och en del av själva verket. Han öppnar grindarna till fortet med nycklar som han har blivit betrodd med av det privata företag som idag driver anläggningen som ett museum och har militärhistoriska visningar i fortet på sommaren.
– Det är en fascinerande plats och en del i projektet är att jag vill låta besökarna få möjlighet att förlora sig litegrann i platsen, att kunna gå runt ensamma och sjunka djupare in i berget, säger Karl Sjölund.
Vi kikar in i ett bergrum upplyst av rött ljus. Det står tomhylsor från kanoner på golvet och från taket hänger det ner ett gungande nät med ett mystiskt föremål i, någon sorts kropp. Verket heter "Varför är vi inte i paradiset?", vilket är ett citat ur en dikt av Ann Jäderlund – en rimlig fråga att ställa mänskligheten om och om igen, menar Karl Sjölund, och berättar hur han har tänkt kring installationen.
– Jag tycker det finns något vackert och kyrklikt över rummet, så jag ville skapa en form av sakral scen där åskådaren kan ges tillfälle att tänka över det militära ödet på jorden.
Han skrattar till.
– Det är lite patetiskt kanske, ursäktar han sig.
– Men det som är i nästa rum är inte patetiskt, snarare komiskt, säger han.
Det innehåller ljud och en video och även här hänger ett föremål i ett nät ner från taket. Apparaten som står i ett hörn är en övervakningsanordning, en pejl från 1960-talet, och det som spelas upp är ett ljud som militären fångade med undervattensmikrofoner på 1980-talet. Man trodde att det handlade om en rysk u-båt.
– De anlitade två forskare som var specialister på undervattensljud. De kom fram till att det inte var något mekaniskt ljud eller motorljud, utan ett helt organiskt och naturligt förekommande ljud från ett flyende sillstim som släppte ut gaserna ur magen för att få lägre flytkraft.
Utanför står ett konstverk tillverkat av bockade aluminiumrör på granatkastarstativ. Han kallar det för "Unknown Violence", en parafras på den berömda antivåldsskulpturen "Non-Violence" som föreställer ett skjutvapen med knut på sin gevärspipa.
– Jag har haft några spekulativa teser som jag har jobbat utifrån. En av dem handlar om vapnens historia – vad de har haft för del i historien och vilken roll de har spelat under epokernas skiftningar.
Under förarbetet har han studerat en del lagdokument.
– 1139 förbjöd Vatikanen användandet av armborst, pilbågar och andra strängdrivna vapen i krig mellan kristna. Det var svärd och lansar – primitiva vapen – som användes i krigföring ända fram tills att krutet uppfanns och bokstavligen sprängde lagen. Därefter skaffade sig hela Europas samtliga krigförande konstellationer kanoner.
Samtidigt övergick man till att ha heltidsanställda soldater.
– Den vanliga historien brukar ju vara att det är ett uppvaknande mognande medvetande som är modernitetens motor och att det pågår en rörelse bort från barbari. Medan jag föreslår att det kanske är tvärtom, att moderniteten kanske är en explosion av barbari av aldrig tidigare skådat slag.
Det finns mycket, mycket annat att se i utställningen också. En gryta med ärtsoppa, ett mystiskt djur som rör sig, militära skåp från originalinredningen liggande i en hög, stalagmiter och stalaktiter som han har samlat in i andra bergrum som tillhör Bodens fästning. Bakom varje verk finns en tanke som han utvecklar och man blir inte förvånad när man får veta att Karl Sjölund har studerat filosofi på universitetsnivå. Som konstnär däremot är han självlärd och experimenterar sig fram med de material han behöver. Ljudet har han spelat in på orgeln i Acusticum i Piteå.
På frågan om han har något pacifistiskt budskap eller någon sensmoral som vill han inte förmedla svarar han nej.
– Jag vill undersöka några specifika aspekter av militären och det man skulle kunna kalla för det irrationella i den militära verksamheten. Alla militärstyrkor kallar givetvis sig själva för fredsbevarande. Men det är en paradox – jag har flera experiment som visar hur denna struktur genomkorsas av komponenter som är helt nödvändiga för komplexet och som snarare hör till fantasin, fantasten, den rena hallucianationen, simulationen och så vidare.
En film projiceras från väggen. Det är soldater som tränar sig för krig i skogen. Speakerrösten kommer från Saab och talar om ett system för simulering av väpnad konflikt.