Så det var något speciellt för Jennifer att nyligen besöka Stockholmsutställningen "De tio största" med Hilma af Klints tavlor som mäter två gånger tre meter.
– Det var verkligen en fantastisk upplevelse att stå bredvid verken.Jag blev jättetagen av att vara nära någon som jag känner mig så besläktad med. Det handlar kanske mer om hennes sätt att tänka, säger Jennifer Bergström.
Det hon tycker om i Hilmas verk är färgen, formen och symbolspråket.
– Verken är så stora så intrycket av dem blir fundamentalt samtidigt som det är subtilt, min förundran väcks av dem. Allt hon målar betyder något olika, säger Jennifer.
Även om hon gillar sin förebilds formspråk så är hon ingen större fan av att själv måla med pastellfärger. Det blir istället mer kraftfulla färger.
– För mig handlar det om uttryck och känsla, något som jag vill visa eller förmedla. Mina bilder är ofta surrealistiska och en aning abstrakta. Jag vill att den som ser min konst ska bli glad men även uppmärksam på sin omvärld och kanske lite förundrad. När du ser "min bild" nästa gång upptäcker du något nytt, säger Jennifer.
Varför började du måla?
– Jag har alltid varit kreativ, ritade mycket som barn och skapade egna små världar. Som vuxen gick jag Konstskolan i Sunderbyn där man får till sig många olika tekniker i olika material. Sedan några år tillbaka har det mest blivit måleri i akvarell och akryl men även lite olja då det passar mig bättre i vardagen.
Jennifer Bergström utbildade sig till konstpedagog för fem år sedan.
– Det var väl i det svepet som jag upptäckte Hilma. Varje gång jag sökt efter inspiration har jag hamnat hos henne. Hilma verkade ha varit mycket noggrann, analytisk, utforskande, experimentell och andlig i sin konst, något som tillalar mig mycket och som jag själv eftersträvar, säger hon.
Hilma fick till sig bilder genom seanser. Är det något för dig?
– Jag har inga seanser, men jag tycker det låter häftigt. Jag får också bilder till mig i drömmar. Mitt element är att få vara i skapandebiten. När jag går upp i det som finns framför mig försvinner tiden och då känner jag mig levande.
– ibland skulle jag känna att jag skulle vilja ha mer tid. Det är väl så livets pussel ser ut med familjeliv.Jag är även tränare för mina döttrar i friidrotten så det blir att planera in tiden för att måla tavlor.
Familjens hus ligger vackert beläget med tallskogen bakom. För Jennifer är naturen jätteviktig.
– Jag är ingen landskapsmålare utan min konst handlar mer om mitt inre landskap. Det låter kanske lite klyschigt. Men att måla av ett träd rakt av är jag inte intresserad av. Då kan jag hellre ta ett kort.
– Jag jobbar oftast så att det är något som jag vill undersöka, veta mer om som jag har upptäckt i min omgivning. Just nu är det begreppet "himmel". Jag tittar och läser på om olika väderfenomen, vad det finns för symboler om och kring himlen. Sedan arbetar jag fram en bild eller flera, ibland med hjälp av ett taget foto. I bilden lägger jag ofta en eller flera symboler som ting, djur, växtlighet som inte var med från början. Ibland experimenterar jag fram en bild med hjälp av tekniker och hur olika färgers egenskaper beter sig, säger Jennifer.
Som konstpedagog är hon van att betrakta och bedöma olika konstverk.
– Jag tycker själv att den som ska titta på en tavla ska känna vad den känner och tycker. Som konstnär vill jag inte måla på någon min uppfattning, men om någon frågar kan jag svara. Om de gör en annan tolkning av bilden får det vara så. Det kanske ser ut som ett vattenhål för betraktaren även om det är något helt annat för mig.
Nyligen har Jennifer äntligen kommit ut på sociala medier. Hon har startat ett konstkonto på Instagram (art.jenniferb) och en hemsida.
– Jag gör mycket men hinner inte alltid visa det. Idag är sociala medier en nödvändighet för att nå ut till fler människor. Självklart vill jag utveckla och arbeta mer med min egen konst. Framtiden får visa var det landar. Tanken med mitt instagramkonto är att lägga ut några tavlor åt gången men även försöka beskriva mitt måleri. För tavlorna kan förändras under skapandeprocessen. Så motivet jag började med kan bli något helt annat i slutändan, säger Jennifer Bergström.