– Jättespännande, menar Maria Ragnestam, konstnärlig ledare och Selma Green, konstmuseichef.
Det råder febril aktivitet i Konstmuseet i Norrs nya museilokaler som sträcker sig över fem våningar i Kristallen. Här samsas museet med stadshusets verksamheter och eftersom det för några veckor uppdagades att det läckte in vatten från taket ligger museets personal efter i schemat.
– Det har varit mycket med lokalerna sedan vi flyttade hit. Det är fantastiskt med egna rum för konsten men lokalerna behöver vissa justeringar, säger Maria Ragnestam med hänvisning till det larm som tjuter oavbrutet i bakgrunden.
Vattenläckan har som sagts skapat vissa förseningar, men idag torsdag den 22 november när museet invigs ska allt vara på plats och museets premiärutställning ”Transitions” öppna.
Till den har konstnärer med anknytning till det arktiska området bjudits in för att visa nyproducerade och omarbetade verk som är speciellt framtagna för platsen.
– Jag har ju tänkt väldigt länge på öppningsutställningen. Viktigt var att manifestera vårt uppdrag att verka inom i de arktiska regionerna och Norrbotten.
Konstnärerna är därför valda med stor omsorg. Men det handlar också om förväntningar på vår fortsatta verksamhet. Konstmuseet i Norr är en ny institution som bjuder på samtidskonst i en traditionell gammal konststad. Innehållsmässigt handlade det då om nationalromantiska landskapsmålningar. Utställningen ”Transitions” bygger också tematiskt på landskapet, men ett landskap i förändring, säger Maria Ragnestam.
De åtta inbjudna konstnärerna har därför fritt fått tolka landskapets omvandling ur vilket perspektiv de så önskar - politiskt, socialt och ekonomiskt.
– De konstnärer som kommer hit blir ofta tagna av fjällvärlden men även samhällsomvandlingen. Industrialiseringens konsekvenser kan skådas på många platser i världen, men här i Kiruna är den ytterst påtaglig. Samtidigt finns så många blickar, olika narrativ och parallella historiebeskrivningar av vad som sker här, beroende på vem du är och vilka erfarenheter du bär på.
Konstnären Ingeborg Annie Lindahl från Norge har gjort grundlig research inför hennes platsspecifika teckning "Iron Ore Line" i storformat. Vanligtvis reser hon runt världen och tecknar höga, dramatiska fjäll med avsikt att betraktaren ska känna sig liten i förhållande till naturen. Nu är hennes ingång mer poetisk. Det vidsträckta landskapet hon tecknat med krita hoppas hon ska ge publiken möjlighet att gå in i det mer personliga och abstrakta.
– I min konstnärliga praktik intresserar jag mig för landart men också performancekonst där mycket av mina tankar upptas av våra upplevelser och vilka värden som är bestående över tid och generationer. Därför skapar jag ofta stora verk, omöjliga för publiken att gå förbi. Jag vill att känslan av natur och kultur ska upplevas i kroppen. Då griper konsten, säger hon.
Även Erna Elínbjörg Skúladóttir från Island arbetar mycket specifikt med Kiruna som plats, nämligen de sprickor som skapas i hus och vägar i samband med gruvsprängningar. I ett av museets rum låter hon en vägg fullständigt krackelera, där svart tomma hål bildas.
– Precis som i gruvan och det uppstår en dynamik när jag låter det krackelerade forna husen, som bidrog till stadsflytten, flytta in i de nya lokalerna, säger hon.
Konstnärsparet Teija och Pekka Isorättyä från Finland har å sin sida en helt annan ingång i sitt konstnärskap. De började båda med måleri men har sedan tio år tillbaka främst jobbat med att skapa mekaniska konstverk. Något de började med i på en resa i Mexico där människor utvinner el på alla möjliga olika kreativa sätt av nöd. Vilket väckte parets intresse.
– I vårt digitala samhälle är det trots allt mycket svårt att förstå programmering av ettor och nollor. Att jobba tekniskt med konst hjälper mig att förstå världen, säger Teija Isorättyä.
Paret Isorättyä medverkat med verket ”Mechanic Wolf” och det är precis som namnet påskiner en robot skapad av en riktig död varg. En varg de påträffade på en institution de jobbade på som preparerats så att det bevarats för eftervärlden.
– Vargens uttryck skapade en önskan att ge den liv igen.
Vargen historia var dock höjd i dunkel, vilket fick paret att undersöka vilka genpool den kom ifrån genom att ta kontakt med Uleåborgs universitet där det finns ett 150 år gammalt vargregister.
Vargen visade sig ha släktskap med sex vargar från år 1909-1914 från Enare i Finland som flyttades till ett zoo i Helsingfors. Men när sedan vargens genpool jämfördes med cirka 200 vargar från Ähtari på 1980-talet fanns inget släktskap kvar. Vargen som nu ges liv mekaniskt är därmed unik med gener som inte längre finns kvar.
Hur vargen dött, eller vilket kön den haft vet de inte heller.
– Eftersom det finns mycket genetiskt material sparat från början av 1900-talet gissar jag att det handlar om en omfattande vargjakt i och med att renskötseln expanderande. Men det är teorier. Vi vet inte heller hur det kom sig att Arne Helleman stoppade upp vargen.
Maria Ragnestam menar att verket ”Mechanic Wolf” passar mycket bra in i utställningen ”Transitions” tematik.
– Det handlar om människans syn på djur. Vem är egentligen rovdjuret. Ett narrativ med många ingångar, menar hon.
Utställningen "Transitions" kommer att vara öppen till och 31 mars 2019. Då tar man en liten paus i utställningsverksamheten i museets lokaler.
– Vår målsättning är att ha fyra utställningar i våra lokaler per år. Två stora och två mindre. Men vi behöver justera lokalerna och därför kommer vi att jobba ute i länet med vår länsverksamhet innan nästa utställning förhoppningsvis kan öppna i maj nästa år.
Jenny Nordmark kommer att jobba med projektet övergångar i samhällsomvandling i Övertorneå, Haparanda och Kalix under våren istället.
Konstmuseet i Norrs inriktning är som sagts samtidskonst och de kommer också att bygga upp sin egen samtidskonstsamling. En miljon per år är avsatt i museets budget för inköp av konst till deras samling. Övriga tio miljoner går till verksamheten och de fem anställdas löner.
– Till denna utställning är alla verk nyproducerade och min dröm är att vi fortsättningsvis skulle kunna bjuda konstpubliken på nyproducerad aktuell konst. Det finns en poäng att konstnärer ges produktionstid och visa andra hur bra konst som produceras i Norrbotten. Men det är givetvis en budgetfråga, menar Maria Ragnestam.
Och nu när museet är på plats finns en stor önskan kvar.
– Kiruna saknar konstnärer. Det vore verkligen kul om det på sikt fanns bosatta konstnärer här i stan, säger Maria Ragnestam.