Under jubileumsåret blir det både historiska återblickar och ett ökat fokus på samtidskonsten.
Konsten är inte ett särintresse, utan en allmännytta. Den övertygelsen har drivit Konstfrämjandet sedan starten 1947. Och folkrörelsen är på topp, enligt verksamhetschef Per Hasselberg. De senaste fyra åren har medlemsantalet fördubblas och de når nu 4,5 miljoner människor via stora medlemsorganisationer som till exempel ABF, Handels, HSB och Folksam.
– Vi har ett multidemokratiskt system som konstvärlden tycker är spännande. Vi får konsten och folkrörelsen intresserade av varandra, säger han.
I en ny antologi blickar Konstfrämjandet nu tillbaka på sin 70-åriga historia. Organisationen föddes för att människor ville bilda sig om konst och behövde sakkunskaper. Som i en gigantisk konstklubb skulle man fylla folkhemmet med prisvärd kvalitetskonst. På 60-talet när Riksutställningar bildades och staten tog en mer aktiv roll kom nya bud. Då gjorde man "Multikonst" för att nå ut, Sveriges hittills största utställning som sattes upp på 100 ställen samtidigt och sändes i tv.
– Vi har hela tiden följt med i samtiden och testat nya metoder. I dag har vi blivit en projektorganisation som provar konstnärliga idéer konkret i samhället, säger Per Hasselberg.
Nu samarbetar man med nya folkrörelser som Pantrarna, vars ideal om bildning paras med ett eget kritiskt tänkande om samhället. Bland annat har möten ordnats mellan förortskonsthallar, ungdomar och den finkulturella världen.
– Pantrarna har bildats för att formulera ortens röst. Konstens problem är att det är en smal, vit medelklassport. Men den kan finnas i hela samhället och ta tag i alla problem, säger Per Hasselberg.
I över 50 år har Riksutställningar varit en viktig samarbetspart. När myndigheten nu avvecklas står Konstfrämjandet inför nya utmaningar. Uppdraget att sprida samtidskonst fanns till exempel inte med i regeringens museiutredning, vilket Konstfrämjandet stred för att lyfta tillbaka.
– Samtidskonstdagarna är en mycket uppskattad branschträff som Riksutställningar tänkte släcka ner. Men då tog vi över det uppdraget, säger Per Hasselberg, som menar att konstvärldens Akilleshäl är att den är dålig på att tänka strategiskt och att organisera sig, vilket också visar sig i dåliga villkor för konstnärerna.
Nu hoppas Konstfrämjandet på att få ta över hela samtidskonstuppdraget från Riksutställningar.
– Att fånga konsten i samhället och göra de insatser som behövs har varit vårt grunduppdrag hela tiden. Det kan handla om en konstskola för ungdomar, utställningar eller projekt som tydliggör konstens roll i samhället. Metoden beror på vilka samarbeten, behov och förutsättningar som finns. (TT)