Särskrivningen är en medveten ordlek, där man kan tänka sig ugglan som avsändare. Han ser ugglan som en slags bild av sig själv.
– De är iakttagare i skogen. Det finns massor av metaforer kring dem, visdom och sådant. Det är intressant hur det har blivit så. Egentligen är de ju jägare, men de är fascinerande. De är som troll, märkliga, ser ut som ett eget väsen.
Djur, natur och ödehus är återkommande motiv för Fredrik Lindberg som föddes i Luleå, men växte upp i västerbottniska Kamsjön och Skellefteå och även har bott i Stockholm.
– Min barndoms by är grundscenariot i alla mina målningar. Det började med att jag målade av barndomsfotografier. Alla målningar jag gör nu är minneskonstruktioner. Det är som tidsmaskiner. Nuet och dået blandas, men för att hålla ordning har jag det här landskapet i alla målningar.
Flera av verken har mättade blå/grå/gröna skalor. Fredrik Lindberg nämner den sammansmältande ”blå timmen” med norrländskt ljus under sommarnätterna som han gärna försöker fånga. Främst jobbar han i vattenlöslig oljefärg, ibland i akryl. Han har målat i hela sitt liv, levt på konsten i perioder och gjort runt 40 utställningar.
I Piteå ställer han för första gången ut skulpturer, där han tar fantasin ett steg till och ofta arbetar i cernitlera. Ibland plockar han ut figurer och gör dem till tredimensionella detaljer ur målningarna. Här finns orkestrar, fåglar och till och med ångest som tagit fysisk gestalt.
– Det blir mycket mer lekfullt och inte lika allvarligt när jag skulpterar.