1 Om jag säger Jokkmokks marknad, vad tänker du då?
– Oj, en massa! Jag har faktiskt aldrig varit där förut men ser hemskt mycket fram emot att besöka den. Det verkar vara en väldigt stor men ändå mycket gemytlig tillställning. Jokkmokk bor sedan ifjol djupt i hjärtat mitt då vi var där förra året i februari med familj och vänner. Vi testade så kallade offroad-vägar som hotellet ville kolla upp, vi älskar sånt. Under den veckan testade vi allt som tänkas kan. Fiske, åka efter renar, gå med stavar i orörd mark och njöt så otroligt mycket att vi började se oss omkring efter hus där uppe. Vi var till och med och kollade på ett. Så, jag ser fram emot att komma tillbaka.
2 Är du en sån där som åker runt och testar olika platser för att få ny kraft och inspiration?
– Ja Gud ja! Nu senast var jag på Island i en månad och för ett tag sen i Marocko. Det finns så mycket häftigt att uppleva.
3 Vad kommer besökarna på Jokkmokks marknad få uppleva med dig?
– Det handlar som vanligt om sången. Dels kommer vi ha ett gig som baseras på senaste plattan vilken vi släppte i april i fjol. Det är rätt så rökig, mer bluesbetonad än popig musik kan man säga. Kanske mer för vuxna än för barn tänker jag. Sedan kommer jag även ha någon slags workshop som liknar Alla kan sjunga-kören.
4 Ja, just det. Det där sista håller du på med rätt mycket, va?
– Jo du. Två gånger i veckan kör jag kör. En i Uppsala dit det kommer runt 300 personer varje kväll och en i Stockholm dit det kommer runt 1 200 personer varje gång.
5 Men shit vilka hallelujamoments!
– Javisst! Du skulle bara se. I Stockholm är vi i Filadelfiakyrkan, så där är det verkligen halleluja, haha!
6 Vad ger det dig att väcka sång i andra?
– Att ge är bättre än att ta höll jag på att säga. Att sjunga själv är ju mest att ta uppmärksamhet, medan att ge sångglädje och väcka den i andra är något annat. Båda är väldigt trevliga tycker jag. Men att sjunga med andra är otroligt välgörande. Man har sett i forskning att det frigörs endorfiner, adrenalin, oxcytocin och en massa annat gott av att sjunga ihop. Så jag lever med övertygelsen om att sång kan rädda liv. Det är lite av en Afrikaresa. Alla vill ju känna att de gör något på rikt, något som är viktigt. Folk blir lycklig av sång. Det är så. Och jag är glad att få ge det.
7 Vilka reaktioner brukar du få under körkvällarna?
– Dels ser jag ju de mest spända människor blomma ut vilken är en befrielseprocess av rang. Dels kan det komma fram gubbar och gummor till mig efter kören när de ska hämta sina käraste och säga ”Vet du vad, min fru har blivit så lycklig sedan hon började sjunga i kören. Vi har det så bra. Tack!”. Sånt är ju väldigt, väldigt roligt att höra. Och det ser jag ju också. De lever ut så härligt. Kanske för att jag själv har rätt få spärrar och inte är så hämmad. De får andra att våga.
8 Vilken relation har du till din egen röst?
– Fram till jag var 25 tyckte jag att jag sjöng helt sjukt bra. Men jag vet att jag har problem. Jag och alla mina syskon leder av samma problematik, vi har väldigt känsliga slemhinnor så stämbanden blir oerhört lätt spända. Mina syskon kan inte alls sjunga, de blir ansträngda direkt. Men jag har vänt mig mycket till min mor, som är logoped, för att få rätt förhållningssätt till min röst. Jag har lärt mig hitta min röst, var den mår bra av att sjunga och prata. Det är något jag lärt mig. Men sedan behövs det bara att någon blåser lite rök på mig, eller att det är aircondition i rummet så skiter det sig direkt. Men jag säger som så, att kan jag sjunga hela dagarna med den röst jag fötts med kan vem som helst lära sig det. Vi har alla en egen, personlig röst som bär.