Musik
Norrbottens Kammarorkester
Dirigent: Paul Mägi, pianosolist: Mårten Landström
Kulturens hus, torsdag 13 februari, klockan 19
Det började med Arnold Schönbergs mjukt vilsamma ”Notturno” från 1896, alltså långt innan hans beramade tolvtons musik. Upplevelsen blev som att slumra in i ett landskap av Caspar David Friedrich.
Sen var det dags för aftonens klo – trodde jag. Ravels jazzigt lustfyllda pianokonsert i G-dur. Styckets första sats är ett mästarprov för såväl kvällens solist Mårten Landström som för dirigenten Paul Mägi. Men det ville sig inte riktigt, den friskt associativa musiken med plötsliga distinkta infall från flöjter, bleckblås, harpa och klappträ (!) fick aldrig riktig form. Kanske har det att göra med att Norrbottens kammarorkester inte har en full sättning och därför inte skapar den fond de enskilda soloinslagen behöver. Det lät lite klent. Andra satsens adagio var mer sammanhållet och ett fint samspel mellan Landströms piano och Rebecca Millards engelska horn (en altstämd oboe) skänkte lyster.
Amerikanskfödda Molly Kien presenterades med verket ”Pyramid”. Ett klangligt skevt stycke där den spirande inledningen snart gick över i mullrande och dramatiska dissonanser.
Aftonen avslutades med Mendelssohns fjärde symfoni i A-dur, den ”Italienska” under Paul Mägis fasta grepp. Och redan efter ett par takter hördes så tydligt arvet från wienklassikerna. Det var lätt, det var luftigt och elegant framfört, inte minst i första satsen där temat så tidstypiskt varierades mellan de olika sektionerna. Italiensk festyra kort och gott.