Att han i samma veva får stöd av en jurist för samernas sak som dessutom är anstucken av 1800-talsföreställningar kring nationen är kanske en bisak. Bägge har fel, enbart fel och låtsas bägge att de lever i förrförra seklet.
Nationstillhörighet är vad vi stoppar upp den med, en korv med lite olika smak. Karl XIIs blågula kämpar, som verkligen var 1800-talsnationalismens hjältar i allt från sånger till statyer hade inte alls svensk kultur som gemensam nämnare, inte språk heller, nej huvudsaken var att man var trogen majestätet och bekände sig till lutherska kyrkotron. Och hur kunde det vara annorlunda i ett rike som bestod av finnar, svenskar, samer, balter, nordtyskar och säkert en och annan minoritet som jag glömt. Stormakten Sverige - alla dessa etniska och språkliga grupper kunde tjäna som kungens knektar. I det avseendet var Karl XII mindre efterbliven än SD.
Det intressanta är naturligtvis inte den där riksdagsfigurens bisarra missförstånd av nationsbegrepp och etnicitet. Nejdå, det viktiga här är konsekvenserna. Judarna är inte svenskar - och? Samerna är det inte heller – alltså?
Steg två efter detta inledande steg, vart för det? Reservat? Ghetton? De där av främmande nation måste väl ändå märkas ut på något sätt. Visserligen betalar de skatt och röstar i val, arbetar och gör rätt för sig, men, men, fel nation!
Man brukar säga att den enda nation i Europa där stat, nation och folk var ett och detsamma var Island. Där stämde den nationalistiska visionen. Bara där.
Hos alla andra var (och är) det en enda röra och visserligen finns irländskt DNA på Island om man tar ett blodprov, men inga minoriteter, ett enda språk (som hålls ganska rent från yttre påverkan), synnerligen tydlig avgränsning mot omvärlden (Atlanten) och en enhetlig kultur med släktkunskap, litteratur och ett historiskt minne som är enastående. De amerikanska baserna har stängt.
Island alltså, en ö, och kanske är det på en ö vi hamnar. Med ett hav av intolerans, okunskap, rädsla och avsky runt omkring oss.
Vi vet inte varför vi är där, men vi rättar oss efter havets hemska dån och förskräckande vågor. Karl XII var inte rädd, varken för fan eller trollen, men vi har väl all rätt att vara rädda?
Här på ön av svammel och renhet där ingen enda hört talas om medborgarskap i en stat.