För drygt ett halvår sedan drabbades Sverige av curlingfeber. I slutet av ett historiskt starkt svenskt vinter-OS bänkade sig en miljonpublik för att se både lag Niklas Edin och lag Anna Hasselborg spela för guld. Hasselborg lyckades, medan Edin fick nöja sig med silver.
Det kommer du ihåg, väl? Jag tänkte väl det.
Några månader senare var det dags för nya framgångar när lag Edin vann VM-guld och lag Hasselborg sopade hem ett silver.
Minns du det? Nej, det trodde jag inte heller. Svenskarna hade curlingfeber under februarimånaderna 2006, 2010 och 2014 också, men när det inte är OS är det bara ett fåtal som bryr sig.
På det sättet liknar curlingen politiken. När det närmar sig val växer intresset explosionsartat. Plötsligt gör miljoner svenskar vad de kan för att sätta sig in i RUT, ROT, familjeåterförening, marginalskatter och biobränsle för flygplan.
Många bildar sig en politisk uppfattning under en kort, intensiv period. 2014 bestämde sig 59 procent av väljarna först under valrörelsen, enligt valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet. 32 procent väntade till den sista veckan före valet innan de bestämde sig.
Valkampanjen kan se ut som ett sprinterlopp, men i själva verket är den upploppet efter ett fyra år långt maraton. Fyra år där allt inte gått som en curlingsten på nyspolad is för vare sig regeringen Löfven eller den borgerliga oppositionen.
Efter valet kan spelplanen vara än mer svårbemästrad. Det kommer att finnas både vinnare och förlorare, men vem vet hur nästa ministär kommer se ut? Nästa val kanske hålls betydligt tidigare än om fyra år.