Hemvändarglädje i Klusån
Fredag blev stora hemvändardagen för boende i byarna längs Luleälven. Jens Enberg sitter i trädgårdsstolen på gården. Äntligen hemma. - Nog tror jag att det ordnar sig, säger han om ekonomin. Värre är det att bära känslorna när ens skog har brunnit, tycker Jens Enberg.
Jens Enbergs fru jobbar denna fredag då livet så sakteliga börjar återvända i husen längs älven. Det är stora hemvändardagen. Vägavspärrningen är upphävd och evakueringen som gjordes i söndags är slut.
Jens Enberg har varit kring huset från och till under veckan eftersom han jobbat med skogsmaskinen och röjt brandgator. Han och hans familj har dock bott i en stuga längre uppåt älven under evakueringen.
Vi blickar tillbaka.
- Jag var ute i elva timmar fredag natt däruppe och hjälpte till att göra första brandgatan, säger Jens Enberg. Men då brann bara en hektar och elden höll sig mellan vägarna.
Kraftig röklukt
Samma lugn rådde på lördagen. Lördag natt drog elden över en väg.
- På söndagen tog det bara några timmar för elden att ta sig tre kilometer. Då började man förstå att det här inte var något bra.
Hur känns det i dag?
- Jo, det känns fint att flytta hem igen. Men det luktar kraftigt av rök i huset så jag vet inte om vi kan bo här.
Såg lågorna
Känslan var annorlunda i söndags.
-Det var inte så farligt när vi lämnade huset. Men däremot på kvällen. Jag såg lågorna härifrån. Det var obehagligt. Och de stod ju här och vattnade på logen och huset. Två tankbilar med en styrka på tio man.
All skog borta
Jens Enberg har förlorat nästan all sin skog, en del av levebrödet.
Trots att huset var hotat och du har förlorat skog har du hela veckan framstått som lugn och blyfast tryggt förankrad i Norrbottensmyllan?
- Jo, men inombords har det varit annorlunda. Dessutom har jag inte hunnit tänka efter så mycket. Jag har jobbat på och slitit.
Hur ser du på framtiden?
- Det är ju tragiskt med skogen. Och huset som jag övertagit.
"Det ordnar sig"
Jens Enberg är skogsentreprenör och kör åt SCA. Dessutom brukar han och sköter om den egna skogen.
- Jag knallar på och gallrar där det behövs. Och säljer en del. Jag har ju lån på skogen också.
Funderar du mycket på ekonomin?
- Nja, nog tror jag att det ordnar sig, svarar Jens Enberg med norrbottniskt lugn i rösten.
Fast det kanske jobbigaste ligger på ett annat plan, förklarar han. Det mer känslomässiga.
- Ja, vi har ju haft skogen här, nära hemma. Den börjar ju här och går tvärs över till Bodträskån. Och det har ju inte bara varit att sköta om skogen, utan jag jagar också.
Någon uppskattning av värdet av brunna skogen kan han i dagsläget inte göra.
- Men taxeringsvärdet är nästan två miljoner kronor. Och kanske har 290 av 310 hektar brunnit.
Hur har mediala uppmärksamheten känts?
- Ja, det har ringt något otroligt, säger Jens Enberg med en lätt suck. Jag började till slut sända alla som ringde till andra här i byarna och sade att de kunde få vara med. Måndag-tisdag ringde det till och med från Finland. Och jag har varit med i P1, i någon direktsändning.
Innan vi skiljs åt säger Jens Enberg:
- Ja du, den där bakvalen på Klusåberget som du skrev om när du var där på försommaren, den är nog bara aska nu.
Må den vila i frid.
Så jobbar vi med nyheter