Rapport från fronten
Elden sprakar hotfullt några meter bort. Undervegetationen brinner och enstaka träd fattar plötsligt eld. Skogsbranden mal långsamt men obevekligt nerför Klusåberget. Kuriren besökte brandens norra front.
Inte en trädpinne finns kvar i ett 30-40 meter brett stråk där vägen slingrar sig fram.
Det verkar vara oroligt i skogen längs vägen. Fåglar flyger upp när vi kör längs vägen uppför berget.
Detta är den norra fronten, där en brandgata ska hindra att elden tar sig vidare norröver. Gatan börjar vid vägen Bodträskfors-Edefors och går till Bodträskån som bildar försvarslinje mot väster.
Brandgatan breddas
Litet längre upp smalnar brandgatan av och där är en skogsmaskin i full gång med att breddningsarbete.
- Ziiing, säger det när maskinen blixtsnabbt klipper av träden i ett imponerande tempo.
En bandtraktor ska senare ta vid för att oskadliggöra träden helt och hållet genom att knuffa dem åt sidan.
Det brinner på många ställen på Klusåberget. Branden har vandrat över berget och rullar med cirka 50-100 meter i timmen vidare mot brandgatan. Där vi tillfälligt har stannat syns öppen eld på några ställen på bergets nordvästra, nedre del.
En helikopter flyger träget över oss, gång på gång, för att transportera vatten i sin tunna från Luleälven till brandhärdarna runt berget.
Vi tar oss vidare mot eldfronten, genom den lilla sankmark som normala somrar medför blöta fötter men som i dag kan passeras torrskodd.
Sluttningen blir brantare och efter viss möda står vi några meter från elden. Här brinner undervegetationen, men vinden ligger från nordost och röken driver från oss. Det sprakar och knastrar. Från de torra tjärstubbarna står eldslågorna som små kvastar.
Flammar upp
Ett tiotal meter från oss fattar plötsligt en mindre tall eld och flammar upp som en fyrbåk i skogen.
För tillfället sprider sig inte elden via topparna, utan mal sig obevekligt via undervegetation sakta framåt.
Det brinnande scenariot är skrämmande, men samtidigt fascinerande. Eld är primitivt, något nedärvt i generna från forntider när elden spelade en livsavgörande roll i människans liv.
Klusåberget, som jag besökte så sent som på försommaren i ett reportage för Kuriren, är på väg att helt slukas av lågorna.
- Det vore inte så kul om jag stukade foten nu, resonerar jag med fotografen Lina. Då måste du släpa mig i säkerhet, fast jag antar att du bär ner kamerorna först...
Värmen från eldfronten får våra ansikten att hetta.
Dags att försiktigt retirera mot säkrare mark. På säkrade fötter.
Så jobbar vi med nyheter