Videon är inte längre tillgänglig
Klimat- och miljöministern Åsa Romson hoppas i varje fall mycket på det grepp LKAB, SSAB och Vattenfall tagit för en koldioxidfri järntillverkning, på vägen mot stål.
– Den här idén betyder mycket för Sverige men kanske mest globalt. Den skulle revolutionera ståltillverkningen i världen, sade Åsa Romson, vid sitt besök i Luleå igår.
Fungerar idén behövs inte masugnar vid ståltillverkning. Dit är det långt, masugnen i Luleå renoverades ifjol och stoppar i ytterligare 15 år. Förhoppningsvis 20, tror Nils Edberg, platschef vid SSAB i Luleå. Sedan kan det vara läge för den nya tekniken, med ny ugn.
– Går det riktigt bra med det nya projektet så hamnar du någonstans i tid där vi skiftar process, bedömer Edberg.
Det finns ett arbete som går ut på att Sverige år 2045 ska ha minskat utsläppen av klimatpåverkan med 85 procent jämfört med 1990. Sett till det, och klimatarbetet i stort, så passar bolagens grepp in väl, menar Åsa Romson.
Det finns ett par gångbara modeller för ståltillverkning från järnmalm.
En går ut på att stoppa järnmalm i en masugn och använda kol för att få bort syret. Den modellen används i Luleå, utsläppen av koldioxid blir sammantaget stora.
– Vi har nu den mest effektiva masugnen i världen, i Luleå. Vi har nått nästan till det teoretiska minimum. Det löser tyvärr inte vårt problem, säger Martin Pei, teknisk direktör hos SSAB.
Swerea Mefos har länge jobbat med att utveckla masugnsprocessen. Med det nya projektet tas ett steg vid sidan om det, och Swerea Mefos framtida roll i detta är inte klargjord. Sakkunskap finns.
Den andra lösningen vid tillverkningsprocessen handlar om direktreduktion, som den kallas. Där använder man naturgas.
LKAB, SSAB och Vattenfall vill i en direktreduktionslösning istället använda vätgas. Utsläppen av koldioxid blir noll, om det funkar.
I första steget, 2016-2017, handlar det om beräkningar och tester i labb. Inte nödvändigtvis nya labb.
– SSAB har labb på alla produktionsorter, säger Martin Pei.
LKAB har labb i Malmberget och Luleå, förklarar Åsa Sundqvist, i koncernledningen för LKAB.
I andra steget, 2018-2024 ska en pilotanläggning byggas och användas.
I nästa steg, 2025-2035, ska det finnas en präktigt stor anläggning, en demonstrationsanläggning där man kan fullfölja tillverkningen i verkligt format.
Likväl återstår det sista steget, en kommersiell drift i fullstor ugn.
Helst i Luleå, hoppas orten.
– Det är nog många som vill det, kommenterar Nils Edberg.
Åsa Romson konstaterar att SSAB, LKAB och Vattenfall är väl representerat kring Luleå, och att det tekniska universitetet har vana vid att jobba ihop med samtliga.