Sedan 1983 har Åke Karlsson och hans familj bott i villan på järnvägsgatan i Kiruna. Nu börjar det stå klart att de kommer att behöva flytta därifrån inom kort. Anledningen är markdeformationerna som gruvan medför. Redan nu har flera av grannarna sålt sina hus till LKAB men Åke vill gärna bo kvar så länge det går.
– När vi flyttade hit hade vi inte en tanke på att vi skulle behöva flytta på grund av gruvan. Jag tror inte att tanken fanns hos någon i området på den tiden men snart kommer den dagen då vi måste ge oss av, säger Åke Karlsson.
Attraktiviteten i området har successivt försvunnit, sjöutsikten är borta och det dammar mer än någonsin efter att ytterligare en del av Luossajärvi tömts. Åke och hans familj har bott länge i villan och bor därför billigt idag, något han inte gärna ändrar på. Även om han börjat förlika sig med tanken på att behöva flytta så tycker han inte att det ska få medföra några högre kostnader. Det är trots allt inte han som väljer att flytta.
– Man vill inte skuldsätta sig nu när man börjar närma sig pensionen och det är nog inte många som har fått så mycket ersättning att de har råd att bygga nytt utan att ta nya lån, säger Åke Karlsson.
Förutom det ekonomiska finns också känslorna där. Det är i huset som barnen har vuxit upp och det är där minnena finns. En flytt blir vemodig. Eftersom barn och barnbarn bor på annan ort känns det inte heller som ett alternativ att bo kvar i Kiruna om de ändå tvingas riva upp allt och flytta. Flyttlasset går med största sannolikhet söderöver och kommunen förlorar därmed värdefulla skatteintäkter.
– För hur man än gör så måste man skuldsätta sig om man tänker sig ett hus i nya Kiruna så det alternativet ligger långt bort just nu.
Som villaägare upplever Åke att han nästintill står ensam i förhandlingarna mot det stora gruvbolaget och deras professionella förhandlare. Han hade gärna sett att kommunen kunde erbjuda mer hjälp till villaägare som påverkas av stadsomvandlingen men också att kommunen ställer hårdare krav på LKAB i förhandlingar, krav som exempelvis nyckel mot nyckel för den som tvingas flytta.
– Villaägare är också en del av befolkningen i staden. Det känns som om vi måste lösa allt själv men man har inte alltid så stor makt när man är ensam, säger han och fortsätter:
– Jag tycker inte att kommunen ställer tillräckligt hårda krav på LKAB utan jag får känslan av att det mesta styrs av LKAB, de har serven om man pratar tennisspråk. Kommunen måste bli hårdare och tydligare i sina krav.