Veteraner med många minnen

I april 1940 ockuperades Norge av tyskarna. I augusti samma år anlände 18-årige Karlstadbon Bo Melin som rekryt till Kiruna och skidlöparbataljonen. 65 år senare sitter han i Kiruna kyrka och delger sin historia.  ? Vi fick några månaders grundutbildning och under den tiden var Thuleskolan min fasta punkt i tillvaron. Gymnastik varje morgon Varje morgon vid uppstigningen fick rekryterna gymnastisera. Med ett brett leende berättar Bo Melin hur den allra första morgonen slutade i en rad ramlande rekryter.  ? Vi skulle stå på ett ben med det andra benet utsträckt. Sedan skulle vi gå ner på huk och upp igen två gånger ? i motlut! Det slutade med att alla trillade. Men några månader senare gjorde vi alla tio nedstigningar med full packning på ryggen. Den fysiska träningen var verkligen hård. Mycket av grundutbildningen gick ut på att överleva under svåra förhållanden.  ? Vårt uppdrag var inte att ligga bakom stenar och skjuta utan göra rackartyg mot fienden. Man kan säga att vi var världens första partisanförband. Rekordkalla vintrar Vintrarna var rekordkalla och köldskador var inget ovanligt. Mil efter mil tillryggalades med de åtta fot långa och vältjärade hickoryskidorna.  ? Skidorna var baktunga så det gick inte att lyfta dem, istället fick man stampa sig runt. Till slut sågade vi av dem baktill och då gällde det att tjära snittytan ordentligt. Men den krigshärjande verkligheten var inte långt borta. Bo Melin och hans kamrater skickades så småningom till Abisko och Riksgränsen för att bevaka tyskarna på andra sidan gränsen.  ? Det fanns hela tiden en latent fara från Norge. Riktigt allvarligt blev det när transitotrafiken upphörde, det var som att skära av en livsnerv för tyskarna. Tyskar på norska sidan Bo Melin beskriver med inlevelse hur tyskarna höll positionerna på den norska sidan och svenskarna på den svenska.  ? Vi låg på varsin sida om gränsen med bara ett par hundra meter mellan oss. Tyskarna hade kulsprutor och granatkastare och eftersom solen aldrig gick ned såg vi varandra hela tiden. Som en myrstack Vid ett tillfälle gick Bo Melin tillsammans med ett befäl över Riksgränsfjället för att spana ned mot norska Björnfjell.  ? Det var som en myrstack av tyskar. Vi låg i flera timmar och såg hur de lastade ur ännu fler soldater. Som tur var för Sveriges del, vände kriget bara ett par dagar senare och de tyska soldaterna fick lämna Björnfjell. Spaningen mot Björnfjell höll dock på att sluta illa för Bo Melin. Trots tät dimma upptäckte tyskarna att de var bevakade och började skjuta.  ? De sköt mot oss i dimman. En kula ven förbi mig, sedan kom ljudet. Vi kom undan, men när vi närmade oss de svenska positioneringarna sköt även de mot oss. Tur för oss att de var så dåliga skyttar, säger Bo Melin som i dag kan skratta åt eländet. 65-årsjubileum Under den gångna helgen har åtta veteraner ur den skidlöparbataljon som Bo Melin tillhörde, träffats i Kiruna för sitt 65-årsjubileum. Även medlemmar ur Kamratföreningen Lapplands jägare har deltagit i jubileet som bland annat bestått av en fanborgsmasch och en minnesceremoni.  ? Totalt resulterade rekryten och beredskapen i 830 dagars tjänstgöring i Kiruna med omnejd. Det blir många minnen att prata om, avslutar Bo Melin.

Veteraner med många minnen

1940 anlände rekryten Bo Melin till Kiruna och skidlöparbataljonen. Uppgiften var att upprätthålla beredskapen vid gränsen mot Norge.? Det fanns hela tiden en latent fara från Norge, säger Bo Melin, 65 år senare.

1940 anlände rekryten Bo Melin till Kiruna och skidlöparbataljonen. Uppgiften var att upprätthålla beredskapen vid gränsen mot Norge.
? Det fanns hela tiden en latent fara från Norge, säger Bo Melin, 65 år senare.