Varnades i förra veckan
För en dryg vecka sedan varnade gruvfacket kraftfullt om riskerna i Kirunagruvan. Stenras som några dagar senare blev en ung mans död. Men LKAB:s koncernchef har en annan bild av arbetsmiljön. -Jag känner mig trygg när jag åker ner i gruvan, säger Martin Ivert till Norrbottens-Kuriren.
I början av 2006 varnades LKAB skriftligt om den livsfarliga situationen som rådde längst fram i fronten av produktionen i Kirunagruvan. En varning som aldrig togs på allvar. Några månader senare, i början av maj samma år, avled en 27-årig man då berg rasade på den lyftkorg han stod i när han utförde skrotningsarbete (ta ner löst berg från taket i gruvorten).Det här är en beskrivning som Martin Ivert inte vill kännas vid.-Nja, det var en missuppfattning. Det hade kommit fram i förslagsverksamheten och där fångades det inte upp på rätt sätt i och för sig.Men nu har facket varnat att det är dåligt berg i gruvan redan för tre veckor.-Ja.., vi har faktiskt ... Jag kan inte kommentera det här. Jag har sökt Harry Rantakyrö för att ta det här. Men jag kan inte kommentera det Harry har sagt och jag vill understryka att vi har ingen konflikt i det grundläggande synsättet.Varför fortsatte brytningen igår efter olyckan?-Ja, gruvan är fyra kilometer lång och brytningsområdet var ju inte påverkat. Men det här speciella området spärrades ju av och skyddsstoppades."Känner mig trygg"
Men tycker du inte av hänsyn till anhöriga och övriga arbetare att det fanns skäl att stoppa arbetet ändå?-Man avbröt ju lastningen, vad jag förstår. Sprängningarna genomfördes inte. Sedan har all personal slussats ut via företagshälsovården så att ingen skulle gå hem på fel sätt.Var tycker du gränsen går när det blir för farligt att tjäna pengar på järnmalm?-Ja, jag känner mig trygg när jag åker ner i gruvan. Det gäller ju att visa i praktiskt handlande att vi verkligen kan skapa en trygg miljö för vår personal men en dödsolycka av det här fallet är inte acceptabel.Hur tror du arbetarna känner som åker ner i gruvan idag (läs i går)?-Grundtryggheten finns nog där men man känner en olust av att en arbetskamrat har drabbats på det här sättet.Men att åka ner där någon har dött och där det har rasat dagen före.-Det självklart oroligt, det där måste vi ta på allvar. Det får ju komma fram i de här samtalen vi för med de närmast berörda.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!