Hon vinkar glatt när hon rullar in med sin knallröda bil, lyfter den gulsvarta verktygslådan ur skuffen och släpar in den i ett rum på baksidan av byns gamla butik.
"Servicepunkt Masugnsbyn" säger lappen på dörren.
– Det skulle vara bra med en gatupratare som vi kan ställa ut vid vägen när vi är här, säger Evelina Markström.
Hon är sjuksköterska och sedan ett år boende i Vittangi där hon jobbar på Norrskenets hälsocentral. Därifrån bemannas de två nya servicepunkterna i Svappavaara och Masugnsbyn, medan undersköterskan i Karesuando tar Lannavaara och Saivomuotka.
– Det är jätteroligt att kunna komma ut och träffa patienterna på det här sättet. Kiruna är Sveriges största kommun och tittar man på kartan var vi har tillgång till vård så ser man ju direkt att det finns många luckor – som vi nu ska försöka fylla, säger Evelina Markström.
Varannan vecka är det Svappavaara som gäller.
– Där är det högst tryck och det faller sig naturligt eftersom det är den största byn. I Masugnsbyn tror jag att det är 70 invånare, men här finns också några småbyar nära så det kan vara värt att åka hit istället för att behöva åka hela vägen till Vittangi.
På hälsocentralen märker man att många inte kommer och tar sina prover för att det är jobbigt att ta sig dit, enligt verksamhetschefen Stina Lundberg. För den som åker buss kan det bli ett heldagsprojekt.
Dessutom slipper patienterna höga kostnader för bensin eller färdtjänst.
– 400 kronor tur och retur för att ta ett blodprov är ganska mycket för en pensionär, säger Evelina Markström.
Ingemar Björnström, 70, är först att dyka upp för att lämna blodprov.
– Jag hade behövt åka tre mil till Vittangi så det är fantastiskt att det finns, säger han och får medhåll av Marita Kemi, 64, som står näst på tur.
– Det är verkligen på tiden. Särskilt bra för de äldre som har svårt att ta sig till vårdcentralen, säger hon.
Besöken tar tio-femton minuter – och då har det funnits tid för trevligt snack.
Hur var sticket?
– Sticket var helt fantastiskt, det kändes inte alls. Evelina är så bra på att sticka, säger Ingemar Björnström innan han sticker hem.
När patienterna åkt lägger sig lugnet. Evelina Markström berättar att det kan kännas lite stressigt att lämna arbetsplatsen, men att det blir som ett avbrott.
– Man får ju slappna av när man kommer ut hit och möts av sån glädje, säger hon.