I augusti förra året fick en kvinnlig anhörig till Anna Helmersson ont i magen. Efter svåra smärtor och besök på akutmottagningen fick kvinnan till slut det tunga beskedet att hon har obotlig cancer i levern. Efter en period på sjukhus så hade kvinnan och flera anhöriga ett möte tillsammans med det palliativa teamet på Kiruna sjukhus innan hemgång. Med sig fick kvinnan den så kallade trygghetspärmen, som ska fungera som en länk mellan öppen och sluten vård för svårt sjuka patienter.
Pärmen innehåller bland annat information om sjukdomen, mediciner och viktiga telefonnummer som till exempel till distriktssköterska, läkare och kurator. Om patienten skulle behöva sjukhusvård så ordnas plats på avdelning utan att patienten ska behöva bli inskriven via akutmottagningen.
– De sa även att de skulle komma hem en sjuksköterska och ta prover en gång i veckan. Och till en början kom det en sjuksköterska och tog prover, men sedan blev det glesare. Mellan den 26 oktober och 20 december kom det ingen, säger Anna Helmersson.
Till slut kontaktade kvinnan själv vården, men fick ingen förklaring till uppehållet. Dagen efter kom en sjuksköterska och tog prover.
– Då sa hon att i och med att värdena är så bra så kommer de mer sällan, men hon fick aldrig information om någonting sådant.
Vid tre tillfällen har kvinnan fått svåra smärtor och mått riktigt dåligt.
Då har anhöriga kommit hem till henne och ringt de nummer som finns i trygghetspärmen, bland annat ett journummer.
– De har aldrig varit någon som har svarat och det har aldrig varit någon som har ringt upp. Det har alltid slutat med att de har fått ringa 112 och hon har fått åka ambulans till akutmottagen, säger Anna Helmersson.
Nu har de anhöriga gjort en anmälan till patientnämnden.
– Det är en stor otrygghet för henne att vara hemma och veta att när hon får den här smärtan så ska hon kunna ringa och få hjälp. Och just att de ska komma hem till henne, hon ska slippa åka fram och tillbaka till sjukhuset, det är ju det hon ska få komma ifrån. Hon ska få ha det lugnt och vara hemma. Men det har inte alls fungerat, säger Anna Helmersson.
Nu har kvinnan fått en ny sköterska och en ny lista med telefonnummer.
– Förhoppningsvis kommer det att fungera nu, men jag tänker på alla människor som inte har några anhöriga som kan hjälpa dem. De kanske inte själva orkar ringa och ta tag i saker. När upptäcker de att de inte får sin vård, vad händer med dem? säger Anna Helmersson.
Hon hoppas att inte fler ska råka ut för samma sak.
– Vård i livets slutskede, det är något som bara måste fungera, säger Anna Helmersson.