I somras fick Urban Nilsson en inbjudan av IFK Kiruna som undrade om han kunde hålla en föreläsning under deras 110-års jubileum. Frågan fick hans hjärta att banka lite extra.
– Det var egentligen i Kiruna hela min skidkarriär och kanske hela mitt intresse började en gång, säger han.
– Jag kom upp hit och lyckades vinna Lilla Kirunaspelen med en sekund och efter den dagen kanske jag bestämde mig för att skidor är min grej.
Då var Urban Nilsson i Kiruna som en skidåkande tioåring från Boden. När han nu kommer tillbaka är det som vallachef för längdlandslaget. Ute faller regnet och man skulle kunna tro att barmarksperioden är en lugn tid för den som sysslar med att valla skidor. Så är det inte. Två veckor efter tävlingssäsongen är slut på våren börjar landslagets vallateam testa material inför nästa vinter. Nu väntar dessutom en säsong med OS på schemat. Förberedelserna inför det startade så fort OS i Sotji var över 2014.
– Vi har varit i Sydkorea under februari månad tre år tillbaka. Det vi har lärt oss där är att det kan vara väldigt skiftande förhållanden, säger Urban Nilsson.
Enligts landslaget egen meteorolog väntas det komma två eller tre monsunregn i Sydkorea under februari månad. Då handlar det om 50-60 millimeter vatten.
– Det innebär att stadion kommer att vara en sjö. Jag håller tummarna att det kommer före eller efter, inte för att vi kommer att misslyckas eller lyckas bättre än någon annan, utan för att det ska vara så rättvisa förhållanden som möjligt för alla som startar. Men det kommer bli spännande, säger Urban Nilsson.
Det oroliga världsläget är också ett stort orosmoment. Förra veckan satt Urban Nilsson i möte med förbundskapten Rickard Grip och längdchefen Johan Sares för att diskutera hur de ska hantera oroligheterna i Nord- och Sydkorea. De funderar kring hur det oroliga läget kan komma att påverka teamet som åker ner, men även anhöriga på hemmaplan.
– Jag tror inte och hoppas inte att det kommer att hända någonting i Sydkorea, men världsläget känns inte stabilt. Vi får hoppas att det blir bättre, men det är mycket att tänka på runt omkring och inte bara att man ska prestera när man väl står där.
En annan utmaning är att få hela vallateamet att känna samma gnista som för fyra år sedan. Att testa lika många par skidor, vara lika tränad och lika taggad varje tävling fram till OS.
– Det tycker jag är den största utmaningen som ledare i en grupp, att få ett gäng att fungera och prestera. Jag är bara en bricka i spelet som ska styra de som egentligen gör jobbet och det är ju vallarna, säger Urban Nilsson.
Under OS i Sotji tog längdåkarna elva medaljer med sig hem. Det kan bli svårt att leva upp till under OS i Pyeongchang tror vallachefen.
– Just elva medaljer är nog jättesvårt. Det var ett rekordår och det får man vara stolt över. Men vi ska göra absolut allt i våran makt för att få minst lika många. Sedan vet vi ju, idrott är idrott och folk ramlade och vi fick två medaljer den vägen, har man ett lag och en grupp som mår bra så trillar det in någon medalj brukar jag skoja. Och vi ska ta medaljer för att vi är bäst, vi ska inte trilla in dom, det är inte det jag menar, men elva blir nog svårt. Man måste vara realistisk också.