Innanför dörren till Gamla sjukstugan i Kiruna sjuder det av liv och kreativitet. Här håller den numer den 40-åriga föreningen Tusen toner, TT, till. De har gjort sig kända långt utanför Kirunas och Sveriges gränser. Man är huvudarrangör av både Snöfestivalen och Kirunafestivalen som har etablerat sig starkt under åren. Men det är här i Gamla sjukstugan som föreningens kärna finns. Där vardagen utspelar sig.
– Hit kommer alla typer av människor men också band inom många olika genres. Vi har besökare från 70-7 år, säger Alex Olofsson, som jobbar för föreningen.
I en korridor mellan replokalerna står ett band som samlar sig inför kvällen och en spelning i konsertlokalen. Det är bandet "Monstera" som består av fyra medlemmar. Emilia Brändström, 17, My Eliasson, 17, Milly Sundgren, 18 och Maja Costa Sjöström, 17.
– Vi har mycket spelningar här och det är en jättehärlig plats att vara på. Det är som ett andra hem. Utan TT är vi inte så mycket. Vi har fått jättemycket spelningar och fått stöd härifrån. Man blir så peppad, säger Emilia Brändström.
– Vi är jättemycket på TT. Det är trevliga människor och fin stämning här, säger Milly Sundgren.
– Här blir man peppad av andra. Man blir så himla motiverad här. Det är inte enkelt som ung i ett band att få spelningar och vi behöver en skjuts på vägen och det har TT varit helt otroliga med, säger Maja Costa Sjöström
– Här får man utrymme och känner sig välkommen, säger My Eliasson.
I en replokal intill finns Sebastian Nilsson, 19, som är styrelseledamot i föreningen och bandkollegan Benjamin Holmberg, 19.
– Tusen toner betyder allt för oss unga musiker i Kiruna. Utan TT finns inte något musikliv i Kiruna, säger de båda på olika sätt.
Föreningen är orolig för sin framtid i huset som man huserat i sedan 1994. Utsidan ser luggsliten ut men insidan och lokalerna är uppfräschade och tillgångarna i form av studioteknik, scenbelysning och musiktillbehör är av hög kvalitet. Det är en förening som satsat rejält genom åren.
– Vi har ju trott att det var självklart att Tusen toner skulle få flytta med i stadsflytten till nya centrum. Men vi har fått oroande signaler. Nu är vi riktigt osäkra. Det är väldigt symboliskt. Vi är precis på gränsen till rivningsstängslen och vi har sett under hösten hur trähusen har tuggats sönder i den här stora flismaskinen bredvid så det vi är rädda för att man kör upp flisen hit på parkeringen och bara tuggar ner huset istället., säger Alex Olofsson.
Jonas Pietikäinen och Viktor Krutrök är musiker i musikkollektivet Höstorkestern. Det var hos Tusen toner som allt började.
– Det var här jag började och tog mitt första ackord. Det har varit helt avgörande för mig att utveckla det intresse som jag hade när jag var 14-15 år, säger Jonas Pietikäinen.
Vad säger du om den ovissa framtid som gäller för huset?
– Jag trodde det var klart. Det blev en chock när jag hörde av andra här att det kan hotas av rivning. Och det får bara inte hända. Det ska inte rivas så enkelt är det, säger Pietikäinen.
– Här fanns en sådan otrolig musikalitet, hos unga och äldre minns jag från när jag började vara här. Fortfarande är det här stället så otroligt betydelsefullt för mig. Jag löste medlemskort för 50 spänn för 19 år sedan och löste det i år igen för 50 spänn, säger Viktor Krutrök.
Men nu kommer lugnande besked. Till viss del. Nuvarande kommunalrådet Mats Taaveniku, (S), ska ha möte med LKAB.
– Det dyker upp överraskningar hela tiden. Ägarskapet är inte klarlagt. Den delen är viktig och akut att lösa. Jag har ännu inte varit i kontakt med LKAB om det men det ligger som en punkt för mig idag (läs torsdagen), säger Taaveniku.
Du vet alltså inte idag om kommunen kommer att flytta byggnaderna (Gamla sjukstugan och Gamla brandstationen)?
– Nej, beroende på att avtalen är oklara, åtminstone inte underskrivna, och det måste redas ut. Men det mest akuta är att hitta en tillfällig lokal för Tusen toner. Där brinner det ju. Det kommer att lösa sig, det är jag helt övertygad om, säger Taaveniku.
Kan du lova Tusen toner att de ska få vara kvar i Gamla sjukstugan i framtiden?
– Det kan jag inte lova nu eftersom avtalsskrivningen inte är klarlagd. Hur ser ägarförhållandena ut och vem har ansvar för vad? Det är ju där vi måste landa först, säger Mats Taaveniku.