Äldsta dottern Semira Tesfay är 13 år och har på tre år i Kiruna lärt sig prata svenska. Nu oroar hon sig för att tvingas lämna sina vänner. "Det känns väldigt stressigt", säger hon.
De har samlats till sin sista frukost i trerummaren på Högalidsgatan som varit deras hem i två år.
I morgon ska de vara ute.
Längre än så får de inte hyra i andra hand, säger den 45-årige trebarnspappan Mehretab Tesfay.
När skoldagen är slut kommer storasystern Semira, 13, Melat, 11, och lillasystern Snit, 10, att bo mycket trängre. Deras föräldrar har berättat att de snart kanske måste flytta från Kiruna.
– Det är tråkigt för vi har så många kompisar här. Vi får ha ettan i fyra månader men det känns väldigt stressigt, säger Semira Tesfay.
Pappan har tagit ledigt från sitt jobb på ett äldreboende för att köra flyttlasset. När familjen håller om varandra bland möblerna ute vid släpet bryter tårarna fram för mamman Wezenet Araya, 42.
Mehretab hämtar näsdukar.
– Det är hemskt att se min fru och mina barn gråta. Vi är stressade. Jag har frågat socialen vad vi ska göra, men de säger att vi får flytta från Kiruna om vi inte hittar någonstans att bo, säger han.
Wezenet Araya börjar gråta när familjen håller om varandra ute vid släpet. Tårarna har varit många på sistone, berättar Mehretab Tesfay.
Flingpaketet och yoghurten står kvar på köksbordet.
Lägenheten ekar tom. Kvar står en dubbelsäng och en knallgul hatt av papper som ett av barnen gjort. Några femliters saftdunkar väntar på att bäras ut. Tavlorna har plockats ner från väggarna och förlagts till den tredelade soffan.
– Vi ska ju sova fem personer i samma rum så alla sängarna ryms nog inte. Vi är fem och det finns inte ens en garderob. Jag vet inte vad vi ska göra, säger Mehretab Tesfay.
Vad ska de göra av alla saker när de ska rymmas i ett rum och kök? "Alla sängarna ryms nog inte", säger Mehretab Tesfay.
Han berättar att han de första åren i Kiruna hade ett förstahandskontrakt, en etta på 27 kvadratmeter. När familjen skulle få komma till Sverige för tre år sedan hade han en vän med en trea som var villig att byta, hävdar han.
– Men det fick vi inte för Kirunabostäder. Jag frågade dem om det fanns någon annan större lägenhet vi kunde byta till, men det fanns inte och vi fick hyra i andra hand.
Trebarnsfamiljen har säkrat boende i fyra månader i vart fall. Det blir trångt, men de kommer ha tak över huvudet. Men har hittar de inget annat innan nyår tvingas de flytta från Kiruna.
Mehretab Tesfay kom till Kiruna från diktaturstaten Eritrea för sju år sedan. När han etablerat sig återförenades familjen här för tre år sedan och nu har också frun börjat jobba i omsorgen.
Kommunen skriker efter personal. Men här är en arbetande trebarnsfamilj som kan tvingas flytta från Kiruna för att det inte finns bostäder. Scenen som utspelar sig den 31 augusti 2022 påminner om förra sekelskiftet. När staden Kiruna växte fram i början av 1900-talet var bostadsbristen monumental, som nu när en ny stadskärna reses upp några kilometer från den gamla.
Vi har sökt Kiruna kommuns socialchef Mona Holmström som svarar i ett mejl att hon inte vill kommentera enskilda fall. Hon hänvisar till sekretess och bekräftar inte om familjen Tesfays boendesituation är ett pågående ärende för socialtjänsten.
"Men i grunden är det så att socialtjänsten inte är en bostadsförmedling, enskilda ordnar med sina bostäder på egen hand. Vi har bostadsbrist i Kiruna så det är svårt för väldigt många medborgare. Vi arbetar inte med rekommendationer att någon ska flytta från kommunen." skriver hon.
Vi frågar hur vanligt förekommande det här problemet är i Kiruna och vad socialtjänsten gör för att förhindra att barn hamnar på gatan, men får inte svar.
Gruvarbetare bodde även förr i baracker, om än inte av samma standard som idag. Mehretab och Wezenet jobbar inte i gruvan, men de önskar också ha tak över huvudet – och få bo kvar.
– Vi känner inget annat än Kiruna.