Tre profiler om staden

Kerstin Bergström är författare med böcker bakom sig som ?Parkeringsplatsen?, ?Boken om Henne? och ?Staden?, den sistnämnda en poesibok med Kiruna i fokus. Hon är i dag bosatt på Seskarö men har haft bopålarna i Kiruna i tre omgångar, varav som längst 1979-2000. ? Jag hade aldrig varit i Kiruna och fjällen, men blev ögonblickligen bergtagen när jag kom dit 1960. Där fanns garanterad vinter och jag älskar vintern. Jag såg Kiruna som ett tillstånd, ett sätt att leva. Kerstin Bergström säger sig ha en oerhört romantisk inställning till Kiruna och ser allt med rosa, eller snarare, snövita glasögon. ? När jag först hörde om stadsflytten var min första tanke: NEJ! Detta får inte ske med Kiruna. Att flytta staden var otänkbart. Men med hjärnan inser jag ju att staden måste flyttas. Under hela sitt tidigare liv har Kerstin Bergström aldrig önskat att hon vore ung igen. Inte förrän nu. ? Jag skulle väldigt gärna vilja se staden om 35 eller 50 år. Jag kan se kyrkan ligga där på andra sidan sjön. Kerstin Bergström vill gärna ha nya delen av Kiruna åt nordväst. ? Tänk om det blev ytterligare en flyttning? Det vore vansinne. Hon begrundar också tidsperspektivet, kanske 50-100 år framåt i tiden, och att situationen är minst sagt ovanlig. ? Kiruna är unikt, har jag alltid hävdat. Och det är så typiskt att det händer just Kiruna. Inte Boden, Kalix eller Luleå. Utan Kiruna, som är absolut speciellt. Och nu blir det något absolut speciellt. Det här är otroligt! Kurirenmedarbetaren Torsten Wiklund trampade Kirunas gator som ung fram till flytten till Luleå 1964. ? Visst kan man som nostalgiker tycka att det är tråkigt att saker och ting försvinner, förklarar han. Men å andra sidan försvinner man nog först själv, tillägger han filosofiskt. Torsten Wiklund har bland annat funderingar på Kiruna kyrka. -- Kyrkan har stått där ända från början och varit ett riktmärke för mig, även om jag inte gått dit så ofta. Det blir inte riktigt detsamma om kyrkan flyttas. Han framför en spjuveraktig önskan om framtida Kirunas geografiska läge efter hans många och hårda cykelturer uppför Haukivara, höjden där centrum ligger. -- Man kanske kan göra framtida Kiruna litet cykelvänligare. Det var ju alltid uppför, småskrattar han för att bli allvarligare: ? Gruvan och dess framtid är ju en överlevnadsfråga för Kiruna och det är viktigast. Erik Norberg, kirunason med revy- och teaterförflutet i gruvstaden, bor numera i Saltsjöbaden utanför Stockholm. Han håller fortfarande till i kreativa sektorn som frilansande dramatiker och manusförfattare inom film och teater. Erik Norberg tänker på Hjalmar Lundbohm, LKAB-disponent, Kirunas store man och anfader i början av seklet. ? Hjalmar Lundbohm gjorde stora saker för Kiruna. Tog dit folk som skapade den moderna stadsplanen och även sådana som sysslade med utbildning, konst och annan kultur. Men nu är ju inte han med i spelet. Erik Norberg besökte Kiruna härförleden och såg LKAB:s vision. ? Det var mycket tekniska saker. Innehållet som Hjalmar Lundbohm sökte tillföra syntes inte till. Jag fick ingen känsla av att man vill skapa ett kultursamhälle. Utlys en internationell tävling om hur nya Kiruna ska utformas, föreslår Erik Norberg. ? Det är ju en häftig grej att Kiruna får en ny chans. Det borde man ta tillvara på samma grundläggande sätt som Hjalmar Lundbohm gjorde. Tänk att erbjuda de bästa i världen att skapa ett nytt samhälle i en unik vintermiljö.