De är ett band som lika gärna står på en scen och lirar oavsett hundra eller 10.000 i publiken.
Joakim Arnell plirar med ögonen och skojar med publiken men håller på Miss you Miss Belinda tills sista minuterna.
Jag vet inte hur de lyckas, men efter tre-fyra låtar står man där och jivar och flera par buggar, trots att regnet ligger som en blöt filt över allas axlar. Hur ofta annars börjar publiken spontandansa utan ens (särskilt mycket) alkohol i omloppet? Det känns uppsluppet och glatt, nästan barnsligt förtjust när regnet blivit ett faktum och publiken ändå troget står kvar.
First thing on my mind får smörigt bra blås tack vare en specialinkallad styrka tre man stark. Hello sun, good bye rain låter charmigt bra, även om den många gånger om passat bättre kommande ur en nedcabbad bils stereo en ljuv sommarnatt.
The Refreshments spelning på Kirunafestivalen minns jag hädanefter som en av de bättre liveupplevelserna, mycket på grund av the Refreshments inställning – de kör på, ger allt och får, därigenom, också allt tillbaka.
I fredagens Norrbottens-Kuriren kan du läsa mer om Kirunafestivalen, bland annat en intervju med rapparen Adam Tensta.