Det var en kväll i juli 2013 som Sandra Bennison plötsligt kände av en första värk hemma i soffan i Laxforsen. Klockan var då nio på kvällen.
– Den var ganska kraftig, jag kände att det var ett tryck i värken, säger hon.
De startade resan mot Gällivare ungefär tjugo minuter senare. Redan när bilen kom till Laxforsbron kände Sandra Bennison att det var för sent, förlossningen var igång på allvar.
– Den enda jag sa var "jag vill ha smärtstillande". När vi kom upp på E10:an så kände jag att krystvärkarna började komma. Jag satt och försökte hålla tillbaka och inte krysta, säger hon.
Sandra Bennison satt och kramade ryggstödet i bilen och såg en polisbil komma körande. Först trodde hon att de skulle bli stoppade för att de körde för fort, men sedan gjorde de poliserna uppmärksamma på att de behövde hjälp.
– De kom fram till bilen och frågade vad de kunde hjälpa till med. "Smärtstillande", var det enda jag kunde få ur mig.
Polisbilen körde framför ett tag innan de flyttade över till polisbilen för att kunna köra säkrare. Resan fortsatte och Sandras man Mikael Kylmäniemi frågade om han fick titta om det syntes någonting.
– Jag tittade på poliserna och tänkte, i polisbilen, är du galen, minns Sandra Bennison.
Efter en stund förklarade barnmorskan i telefon att om huvudet kommer ut så måste de stanna bilen och förlösa barnet.
– Då hade jag redan känt huvudet åka fram och tillbaka flera gånger. Sedan kom en ny krystvärk och jag kände att huvudet inte åkte tillbaka in igen. Då kände jag att jag gav upp.
De stannade bilen och två krystvärkar senare var barnet ute. Pappa Mikael såg barnet som var blått och tyst och trodde att pojken inte levde.
– Han var helt säker på att det var kört, det har han sagt efteråt, säger Sandra Bennison.
En av poliserna lade barnet på Sandras bröst och strök bebisen på ryggen tills han började gny. En kort stund senare kom ambulansen.
– Det gick så fort allting, och det enda jag kommer ihåg är den här känslan när kroppen spänner sig, det är en orosstress. Och sedan lugnet när allting bara planade ut.
Ted föddes på en parkeringsficka på E10:an innan Moskojärvi.
– Vi brukar peka när vi åker förbi och säga "titta, där är Teds BB". Det är nog bara ett av många BB efter vägen, säger Sandra Bennison.