När Låktatjåkko fjällstation först skulle byggas på 30-talet skulle det egentligen bara bli en nödstuga, en plats där människor som åkte skidor till Björkliden skulle kunna söka skydd i nödfall. Men så blev inte fallet. Istället utvidgades planerna och en fjällstation byggdes. Arne Theander besökte fjällstationen första gången 1957 och uppskattar det skiftande vädret i området.
– Jag tycker om när det är hårt väder, när det blåser lite och man känner krafterna. Sen är det skönt att gå runt i naturen på sommaren, det finns så mycket att se, säger han.
Och mycket har hänt under de 75 år som fjällstationen har funnits. Skidlandslaget har varit där och tränat, näringslivstoppar har haft konferens där – men i anslutning till fjällstationen bedrevs även signalspaning under andra världskriget.
Lars Hjeltman är en av dem som drivit fjällstationen genom åren. Han var på Låktatjåkko från 1986 till 1993. Han var bland annat med och upprättade restaurangen.
– Vi gjorde om det från en våffelstuga till en restaurang, säger han.
Bland annat minns han en påsk då gästerna helt enkelt blåste inne. Då hittade han tapeter i källaren.
– Deras aktivitet den påsken blev att tapetsera Låkta. Alla tyckte det var roligt och ingen gnällde, säger han.
Att vara tillbaka är känslofyllt.
– Vissa stunder är det riktigt jobbigt eftersom avtrycken av Låkta är så djupa. Det låter lite löjligt och det får vem som helst tycka att det är. För mig har Låkta betytt så mycket, säger han.
Gunilla Engström jobbade flera år på fjällstationen. Men det är ett minne som särskilt sticker ut – två år i rad hade de en gris på fjället. Grisen flögs upp med helikopter på somrarna och ner igen i september. Sen blev det julskinka av fjällgrisen.
- Den var god, men det var inte så mycket fett på den, det var en ganska mager gris med mycket muskler. Den sprang upp på toppen och ner och runt omkring här. Det är ett starkt minne som jag har kvar härifrån, säger hon.