Laevas är en av samebyarna som har det svårt i vinter. De olika vintergrupperna har delat upp sig på olika ställen, majoriteten av samebyns renar finns uppe i högfjällsområdet.
– Det är ingen skonsam miljö för renarna, men vi har inget alternativ. Än så länge kommer de åt laven som finns här, men fjällvädret är så oförutsägbart så att det kan ändras över en dag. Sedan är det hårdare klimat med fler rovdjur, säger Niila Inga, ordförande i Laevas sameby.
Hur vanligt är det att ni är där med renarna den här årstiden?
– Tyvärr så har det bara blivit vanligare och vanligare med det här nya klimatet. Vi som inte har möjligheter och inte vill ställa oss på foder, foder är den sista utvägen, vi försöker hela tiden hitta något annat och hittills har vi klarat oss på fjället någorlunda i alla fall.
Vad säger du om vinterns väder?
– Det har börjat bra, men nu i januari månad har det varit väldigt stormigt och nu har vi sämre koll på hur det står till med renarna, vi tar oss inte ut till dem. Jag är i Nikkaluokta just nu, igår hade vi sju plusgrader och storm och regn här. Det är ett nytt klimat, så är det bara.
Det renarna behöver nu är en ostörd miljö.
– Vi tål inte att det kommer störningar till exempel nu när heliski säsongen kickar igång och besöksnäringen börjar. Nu kommer det krävas extra bra samarbete och förståelse när majoriteten av samebyns renar är på fjället.
Per-Erik Stenberg tillhör också Laevas sameby. Men han har valt att hålla renarna i skogen och delvis stödutfodra.
– Det kom snö och sedan regnade det och blev bara ispansar överallt. Jag har inte sett såhär isigt på marken i hela mitt liv när jag har hållit på med ren. Det blir bara värre och värre. Det är fjärde året på raken som jag stödutfodrar nu.
– Renarna får foder och så äter de hänglav från träden, jag matar fritt ute i skogen så jag går dit där det finns hänglav. Det är bättre att det är milt väder nu och snön packas ihop så att det blir hårt, då får de bättre att färdas och når upp i träden.
Renarna får både pellets och ensilage, alltså hö. Per-Erik Stenberg har köpt 120 balar ensilage som han hoppas ska räcka hela vintern.
– Det blir fruktansvärt dyrt. Fast vi nu kanske får stöd första perioden från Sametinget på 50 procent, det är fram till mars. Sedan måste man stå för allt foder själv, betet släpper inte förrän i maj.