För drygt ett år sedan gick Sune Esberg i pension från arbetet som vaktmästare på stadshuset i Kiruna.
Åren före det var han elektriker i kommunen och han kan många historier om byggnaden. Inte minst om klockan i tornet. Ironiskt nog är det just vintern i Vinterstaden Kiruna som ställer till det för ett av stadens mest kända landmärken.
- Rimfrosten fastnar på visarna och då blir de för tunga. De orkar inte gå runt längre. Och när det blåser hårt trycks de bakåt och kan frysa fast i urverket, berättar Sune Esberg.
Visaren krånglar
Det är den långa visaren som krånglar. Den är 2,5 meter lång och har en blytyngd i ena änden. Sune Esberg minns när man skulle ta ner visaren för reparation.
- Då hade vi en alpinist här som fick klättra upp på utsidan av tornet och skruva loss visaren. Sedan firade vi ner den med rep, säger Sune
som ändå har överseende med klockans brister.
- Den blir ju äldre den också. De har ju stått där sedan 1962, säger han som inte blev överraskad över kommunledningens och LKAB:s avtal som säger att stadshuset ska rivas.
Resten kan rivas
- Själva tornet är fint. Det tycker jag att de ska behålla. Men resten kan de riva. Det är gammalt och lite nedgånget, säger han som tycker att det nya stadshuset ska vara en speciell byggnad. Precis som föregångaren.
- Vissa stadshus ser ju ut som hyreshus, men det passar inte i Kiruna. Vi har alltid haft mycket folk på besök i stadshuset och det beror på att det är en speciell byggnad.
Var det nya stadshuset ska ligga kan inte Sune Esberg sia om, men han tycker att det är viktigt att den hamnar i centrum av den nya staden. Gärna uppe på en höjd.
- Den ska synas när man kommer in till staden.