Norrbottens Media har tagit del av ett öppet brev som ska ha skickats ut internt bland LKAB:s anställda. Brevet har skickats ut med stöd från ett medlemsmöte av klubb 135 vilket är den lokala avdelningen för fackföreningen IF Metall och är undertecknat av en anställd som berörts kraftigt av olyckan och som uttrycker sig starkt känslomässigt om händelsen som kostade 21-åriga Julia Markströms liv. Med hänsyn till detta publicerar vi inte brevet i sin helhet. I brevet riktas dock skarp kritik mot LKAB:s vd i synnerhet och arbetsledningen i allmänhet.
Nedan följer delar av brevet:
”Vid ditt (Jan Moström) tillträde så var fokus på besparingar. Man inledde ett sparpaket som ansträngde organisationer som i många fall redan hade knapp bemanning. Ett exempel är underhållet i Svappavaara.”
”Det krävs av oss att ständigt göra en riskanalys innan vi påbörjar ett arbete och vid särskilt riskfyllda moment gör vi det i skrift. Skulle gärna vilja se den riskanalys som koncernledningen gjort innan besparingspaketet sattes i verket. Kan du presentera den åt oss? Ett så omfattande besparingspaket, och med det – nedskärningspaket, påverkar helt uppenbart säkerhetsarbetet. Är du befriad från att riskbedöma ditt arbete?
Företaget presenterade sen när vi hade temadagar för Svappavaara, stolt en vinst på en miljard kronor för vår resultatenhet förra året. Vinst är naturligtvis bra. Men hade den inte blivit tillräcklig även om en del av den vinst som personalen tjänat in kunnat gå till att göra vår arbetsplats trygg och våra golv säkra att gå på?”
Norrbottens Media har tagit del av ett antal tillbudsrapporter som beskriver olyckor eller risker rörande gallerdurkar i olika delar av LKAB:s verksamhet (se faktaruta).
”Vi uppmanas att skriva riskrapporter för att förbättra arbetsmiljön. Efter att ha sett det katastrofala skick på golvet som Julia föll igenom ställde jag mig frågan hur riskrapporter inte kunnat ha skrivits på det. Satte mig ner vid vår arbetsmiljödatabas och gick igenom rapporteringen. Hittade där en mängd riskrapporter beträffande gallerdurk och golv. Noterade dessutom att det inte var en företeelse isolerad till Svappavaara.
Den anställde beskriver samarbetet mellan arbetstagarrepresentanter och företagets ledning som under all kritik. Medarbetaren känner sig själv orolig inför att genomföra sin fackliga gärning och menar att andra representanter är rädda för repressalier om man skulle bedriva skyddsarbete för hårt samt att synpunkterna sällan tas på allvar."Här kan jag presentera ett exempel av ett tidigt rop på hjälp beträffande rostproblematiken på våra golv och gångvägar i Svappavaara. Hade personen ifråga tagits på allvar så hade vi nog inte stått i den situation vi står idag. Men många av våra påpekningar om säkerhetsbrister avskrivs likt denna, utan åtgärd. Ett annat problem som jag vill nämna i detta sammanhang är att många arbetstagarrepresentanter vittnar om rädsla för repressalier när man driver skyddsarbete för hårt. Det talas om skyddsombud och fackligt förtroendevalda som fått avsluta sina anställningar för att de varit för besvärliga. Förstår att företaget inte vill diskutera den här typen av fråga, vid avslutade anställningar läggs locket generellt på."
Pentti Rakkonen är ordförande i IF Metalls klubb 135 i Svappavaara. Han håller med om den del i brevet som beskriver en problematik i samarbetet mellan fackligt aktiva och arbetsledning.
– Där finns det helt klart en förbättringspotential. Ofta är det så att man glömmer bort skyddsombuden från start när nya förändringsarbetet i projektform inleds. När projektet redan varit i gång och många beslut fattats kommer man på att man ska ta med skyddsombuden.
I brevet skrivs att fackligt engagerade tvingats sluta på grund av att de varit ”besvärliga”, känner du igen detta?
– Spekulera kan man ju alltid göra, men jag känner inte till att detta varit en direkt orsak att någon hos oss slutat. Jag kan inte uttala mig om de andra orterna. Jag känner inte själv att jag blivit ansatt på grund av att jag jobbat fackligt.
Minst 13 tillbud rörande allvarlig rostning eller andra problem med gallerdurkar har dokumenterats i tillbudsrapporter.
Är detta ett omfattande problem?
– Miljön är ju sådan att rost blir ett problem med tiden. Detta är också bara spekulationer från min sida, men jag tror att när man tar emot felanmälan om risk eller tillbud så åtgärdar man bara punkten exakt där det brister utan att göra någon övergripande kontroll av området.
Efter dödsolyckan pågår ett projektstyrt arbete där man utreder vad som måste förändras men Rakkonen understryker att det inte finns någon snabblösning.
– En sak som diskuterats är att det måste säkras bättre. Förut fanns krysstag under varje gallerdurk men detta har av någon anledning försvunnit under årens lopp, säger Pentti Rakkonen.
Han menar att det ska vara omöjligt att en gallerdurk bara ska kunna falla rakt ner vilket den verkar ha gjort vid olyckan i juli.
– Ett tvärgående stag under durken skulle göra att det är omöjligt att den faller även om det rostar i hörnen.