Nu har det snart gått tre år sedan det ödesdigra steget i trappen. Aldrig hade den nu 67-årige Torbjörn Olsson trott att olyckan skulle påverka hans liv så mycket.
- Det small som ett pistolskott och jag förstod att någonting inte stod rätt till, säger han.
Läkaren på akutmottagningen i Kiruna kunde dock inte hitta något fel när Torbjörn kom in för en undersökning. Trots att foten undersöktes flera gånger med ultraljud.
Upptäcktes i Sunderbyn
Torbjörn skickades hem från sjukhuset och gick mer än ett halvår med svåra smärtor i foten. Det var inte förrän 2009, när han fick en remiss till Sunderby sjukhus för att kontrollera blodcirkulationen i foten som allt uppdagades.
- Så fort läkaren tog tag i min fot så upptäckte han att hälsenan var av. De skickade mig tillbaka till Kiruna där man sedan konstaterade att den var helt av, säger han.
Operation var enda utvägen för att reparera den skadade hälsenan. Eftersom Torbjörn hade fått vätska i benet dröjde operationen ytterligare och först i årsskiftet 2009/2010 blev operationen av. Då hade det gått mer än ett år sedan olyckan och det var för sent - hälsenan var sex centimeter för kort och hade åkt långt upp i benet vilket gjorde att det inte ens gick att transplantera.
- Hade första läkaren sett det och gjort jobbet ordentligt så hade det gått att operera, säger han.
Ingenting att göra
Nu har han fått en diagnos av en läkare som säger att ingenting går att göra. Torbjörn, som hade sett fram emot att göra precis som han ville lagom till pensionen efter att ha kört glassbil i 29 år, tvingas nu i stället gå med rullator.
- Jag äter starka tabletter men ändå har jag en djävulsk värk hela tiden. Det går inte att göra något, för mig är det inget liv, säger han.
Han har svårt att gå och kan inte balansera med den skadade foten. Han kan inte ens skotta snö på gården eller renovera gamla militärfordon, som är hans stora hobby. Två motorcyklar samlar damm i garaget i stället för att rulla ute längs vägarna och företaget har han tvingats sälja då han inte längre kan arbeta. Fritidshuset i Norge har han inte besökt på två år.
Påverkar allt
- Det har påverkat mig i allt, både yrkesmässigt och fritidsmässigt, säger han och fortsätter:
- Det är tungt för min fru också eftersom hon måste fixa allt som jag inte klarar av.
Vården han har fått på Kiruna sjukhus ger han inte fem öre för.
- Man får intrycket av läkarna att de ska prova själva innan de skickar vidare patienten. För mig spelar inte akutkirurgin någon roll, säger han.
I våras anmälde han händelsen till patientnämnden men hittills har han inte hört någonting från dem. Han har valt att inte anmäla själva läkaren.
- En läkare kan också göra fel och man ska inte hänga ut läkaren men när man har en ultraljudsmaskin så syns det ju, det är som röntgen. Någon måste ta ett ansvar för att det har blivit fel, säger han.
Kuriren har sökt ansvariga på Kiruna sjukhus, men utan resultat.