Iklädd kostym och med en militärgrön bag i hand möter han upp i skolfoajén. Vi tar oss genom Hjalmar Lundbohmsskolans korridorer till sal 222. Det här klassrummet var Pers "eget" klassrum under många år som lärare vid skolan.
– Jag gillar det här klassrummet. Jag kom hit som lärare, 1992, då hade jag jobbat på högstadiet innan under tio år. Jag minns att jag tyckte att det fanns gott om utrymmen här. Jag tycker om ordning och reda och med "eget klassrum" under 27 år kunde jag hålla den ordning jag ville ha, säger Per Lindström, som numer är pensionerad lärare.
Känslan för ordning och reda har varit ledmotivet under hans verksamma år i klassrummet.
– Jag tror att om man har oordning i klassrummet så beter sig eleverna därefter men om man har ordning så blir de lite försiktigare. Det är viktigt att torka bort kludd från bänkarna och sådant. Det ger effekt, säger han.
I klassrummet lärde han ut sina ämnen, historia, religionskunskap och samhällskunskap. Smeknamnet som han går under, "Per militär", tror han inte kommer sig av ordningssinnet utan är snarare en produkt av den väska som han brukat använda sig av i tjänsten, den gröna militärbagen.
– Jag tror att det är därför som jag kallas så. Från början använde jag portfölj men jag fann den här väskan mycket bättre. Så den har givit mig mitt smeknamn, säger Per Lindström.
Per Lindström tillhörde själv den första kullen som tog studenten vid den då nya skolan, 1971. Eleverna från både Parkskolan och praktiska gymnasiet intregrerades i Hjalmar Lundbohmsskolan.
– Jag gjorde mitt sista år här efter att flyttats från Parkskolan som var realskola. Jag gick humanistisk linje och det valet var enkelt eftersom jag har varit och är dålig på matematik. Det fanns ingen matematik på den linjen. Man brukar kalla det negativt val, man väljer bort istället för att välja till, säger han.
Men det var andra tider på flera sätt - bland annat vad gällde studentmössor.
– Tidsandan var annorlunda då. Studenten var något gammalt och förlegat. Jag brukar kalla den tiden för "röda terrorns epok", några år före 1971 då jag tog studenten hade studentmössor bränts och det var inte aktuellt med vare sig studentmössor, utspring eller något annat firande överhuvudtaget, säger han.
Efter ett antal år på Posten så började han läsa teologi och tanken var att han skulle bli präst men blev istället lärare.
– Det var nog meningen och ag brukar säga att vår Herre tog mig på andra vägar.
Besöket i klassrummet är det sista besöket vid skolan för Per Lindström som för många andra. När sistaårseleverna springer ut står Per Lindström och tittar på.
– Nu är Hjalmar Lundbohmsskolan klar. Nu får man börja om på nytt i nya skolan och hitta sina traditioner där. Jag skulle tro att utsläppet kommer att hållas vid liv.
Runt oss springer, hoppar och tjoar studenter, sista kullen ut från "Hjampis"
Gustav Falk är en av eleverna:
– Jag tycker att det känns lite trist att skolan ska rivas, säger han.
Amanda Keinström är också nykläckt student.
– Det känns så konstigt att det är sista gången man går ut härifrån och allt ska bort. Det är jättetråkigt men samtidigt exalterande för alla andra som får en ny start.
Bitterljuv känsla alltså?
– Hundra procent bitterljuvt, säger Amanda Keinström.