Varje år genomförs inventeringar av ripbeståndet på statens mark i de svenska fjällen. Fjolåret var ett dåligt år för riporna och få föryngringar rapporterades. I år ser det dock bättre ut, trots att det bara är en tredjedel så många som ett toppår.
– Det är inte frågan om något toppår ännu men det är bra mycket bättre än i fjol. Föryngringen har varit väldigt god i år, det är inte frågan om något annat, säger Ingemar Stöckel som är inventeringsansvarig i Kirunaområdet.
Maria Hörnell Willebrand är ripforskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet och hon konstaterar att det generellt sett handlar om en fördubbling av antalet föryngringar jämfört med i fjol, men att det då var ett riktigt dåligt år.
– I år kan man säga att det är en fördubbling och det som gör det är att det är större kullar, säger Maria Hörnell Willebrand.
Nästa topp inom ett par år
I Norrbotten har populationen av ripa följt en tioårig cykel och det senaste bottenåret var 2009-2010. Av allt att döma kommer nästa botten 2019-2020 och dessförinnan väntas en topp, troligtvis inom ett par år.
Varför det ser bättre ut i år beror mycket på antalet smågnagare, vilket i sin tur styr antalet predatorer.
– Om det är mycket smågnagare så blir det mycket ripa och är det inga smågnagare så blir det mycket ripa. Det är när förändringen mellan mycket och lite smågnagare går fort som det blir katastrof för riporna eftersom rovdjuren äter ägg och kycklingar, säger Maria Hörnell Willebrand.
Jakt har liten påverkan
Även om jakten har en viss påverkan på antalet ripor så visar forskningen emellertid att andra faktorer har större betydelse.
– Vi har varit väldigt fokuserade på att tro att man kan styra rippopulationen med jaktförvaltning och det är naivt att tro, säger Maria Hörnell Willebrand och fortsätter:
– Vi ser ingen effekt av upp till 30 procent uttag mellan jagade och ojagade områden. Jakt är en typ av predation men det som avgör är hur många ägg och kycklingar som klarar sig. Allt det där händer ju före jakten.