Det har gått ett par dagar sedan premiären av ripjakten när Kuriren följer med de rutinerade jägarna Ulrika och Mats Haapaniemi ut på jakt. Till sin hjälp har de tre Irländska settrar, Rita, Ila och lilla T, bara fem månader gammal. För dagen tar de också hand om ytterligare en setter, Nixon.
Förmiddagen inleds med fint väder och en temperatur omkring 15 grader. En lätt bris svalkar när vi promenerar genom den täta skogen där färgerna alltjämnt börjar likna höstens nyanser.
Hundjobb
Första biten visar inte några större tecken på fågel men de Irländska settrarna jobbar på för fullt och springer kors och tvärs genom skogen i hopp om att lyckas sniffa upp ett spår av ripa.
- Nu är det nära, jag kan riktigt känna doften av ripa, säger Mats och ler.
Samtidigt gör fågelhunden Rita en kraftig markering vid ett videsnår i en myrkant. Det är första jaktturen för säsongen och spänningen stiger. Några småfåglar flyger upp ur riset och hjärtat slår några extra slag - ingen ripa den här gången.
Kaffepaus vid bäcken
Jakten fortsätter genom skogspartier och över myrar och hundarna visar endast några mindre tecken på fågelkontakt. Lagom vid en liten bäck passar vi på att ta en välbehövlig rast. Hundarna får vila upp sig och dricka lite vatten under tiden som det kokas kaffe och grillas korv.
Än har det inte blivit några ripor men Ulrika tröstar med att det roligaste är att se hur man lyckats med träningen av hunden och hur samarbetet mellan hund och förare fungerar.
- De ripor som man får med sig hem är en bonus, säger Ulrika.
Både Mats och Ulrika har jagat i närmare 20 år och varje år blir det många jaktdagar. Det är till och med så att de har all sin semester under hösten för att hinna med jakten.
- Det är en stor del av vårt liv, utan tvekan, säger Mats innan vi packar ihop och fortsätter jakten.
Fågelkontakt
Vi går över några myrar med fina videsnår som passar riporna bra men ännu ingen fågel. Inte förrän vi närmar oss bilen ställer sig Rita och markerar att det är fågel i närheten. Nu gäller det. Sista chansen för den här jaktdagen.
Mats ger klartecken till Rita som avancerar fram och stöter upp fågeln precis som hon är lärd att göra. Allt går som planerat och Mats får till ett bra skott. Sedan är det dags för Rita att jobba igen, den här gången gäller det att apportera ripan.
Lugnt och fint springer hon iväg och hämtar in fågeln och för den till Mats. Nu är det bara några hundra meter kvar till bilen, jaktdagen är över och även om det bara blev en ripa den här gången är alla nöjda och glada.
- Det är en sådan bra träning för hundarna, även om det blir korta turer, säger Ulrika.
- Det är bra träning för oss också, fyller Mats i med ett skratt.