Det ständiga bråket mellan Gunnar Felberg och Kristina Sarkastisksson fortsätter, Svedelvis lämnar Kiruna och Anders Tumultbro hoppar av sina uppdrag. Så kan den politiska delen sammanfattas.
Skandalen med hästkött i lasagne minns vi tydligt. I revyn uppmärksammas det genom ett sångnummer med visan "min kära lilla ponny" samtidigt som hästarna ligger på grillen.
Hockeydepp
Plötsligt kommer en man iklädd Luleå Hockeytröja in på scenen. Runt halsen har han en snara, säsongen har inte gått lika bra som väntat. Men efter lite diskuterande med likasinnade så kommer man ändå fram till att det är ganska kul med hockey och istället för att ta till snaran så blir det hockeykväll framför tv:n.
Stadsflytten står ändå för majoriteten av föreställningen. Bland annat diskuteras vägen till LKAB, stängningen av den gamla järnvägsstationen och fiaskot med att turister inte hittar till den nya järnvägsstationen.
LKAB och Trafikverket håller i sedvanlig ordning information för kommunledningen. Gruvbolagets representant hävdar bestämt att kommunen beslutade att flytta staden innan LKAB tog beslutet om att gå vidare på nya huvudnivåer, och att de då helt enkelt tog tillfället i akt när staden ändå skulle flyttas.
Sedan fortsätter föreställningen med dans- och musiknummer som avlöser varandra. Den populära 5:2-dieten diskuteras och likväl som strippklubbens etablering i staden.
Viktigt med balans
Annika Henelund har regisserat revyn och hon tycker det är viktigt med en blandning och därigenom ta med allvarligare saker så som exempelvis homolagarna i Ryssland.
– Det kan vara både män som klär ut sig till kvinnor men det kan också vara allvarliga saker som till exempel homosexualitet, att vi kan beröra sådant också i en revy. Allt måste inte vara gapskratt utan det kan vara saker där man måste tänka till lite och då tänker jag på numret ”To Russia with love”.
Namnet på föreställningen har man hämtat från det vinnande förslaget i arkitekttävlingen för nya centrum, Kiruna-4-ever.
– Det var ett så tacksamt namn med Kiruna-4-ever och Kiruna-4-never. Jag tror att det är lite så folk känner sig; man är lite kluven och det är lite både och, säger Annika Henelund.