Recension: En timme EMD är en för mycket

Deras repertoar består till stora delar av coverlåtar, som exempelvis All for love (Adams, Stewart, Sting), Viva la vida (Coldplay) och Rock Star (Nickelback).

Erik Segerstedt, Mattias Andréasson och Danny Saucedo sjunger oklanderligt, både i grupp och som soloartister. Men EMD ger mig en överdos av smörpop som inte är hälsosam. Vi bjuds på solonummer från alla tre. Erik Segerstedt är den som klarar sig bäst.

Som extranummer gör killarna Baby Goodbye. Plötsligt framstår de som helt andra artister än under övriga konserten – mycket bättre. Men det räcker inte för att rädda en spelning som är utdragen och trist. Jag vet att jag inte är målgruppen, och det var väldigt mycket folk. Den yngre publiken vid scenkanten älskade det. Hur vet jag det? Jo, för att de skrek: ”Vi äääälskar er!”.

Recension: En timme EMD är en för mycket

EMD:s 15 minuter av kändisskap varar alltför länge, liksom deras konsert på Cityscenen. Jag är van vid deras kvartslånga spelningar på Shopping i Luleå, så det här blir för mycket att hantera.