Många tusen turister passerar Nikkaluokta varje år. En startpunkt och slutpunkt för fjällvandrare eller bergsbestigare. För Anna Sarri betyder Nikkaluokta något helt annat. Det betyder hemma.
För några år sedan presenterade Gällivare kommun sina utvecklingsplaner för byn som då omfattade sexton nya tomter i Nikkaluokta by. En by som har ett tiotal bofasta personer sedan tidigare.
– Sexton tomter ville man sätta upp alldeles här vid jokken. Det är orimligt, säger Anna Sarri.
Idag har Gällivare kommun skruvat ner sina planer efter en del granskningar och utlåtanden som är en del av detaljplaneprocessen. Man dragit ner på antal tomter. Nu planeras det för sju nya tomter i Nikkaluokta. Tomterna planeras att byggas i tre grupper. En stor förändring av byastrukturen och karaktären befarar de boende.
– Det blir ju en fördubbling av antalet bostadshus här. Det är märkligt hur man tänker. Hela byns karaktär förändras. Jag tycker det är högst olämpligt i en liten känslig fjällbygd, säger Anna Sarri.
För att riktigt sätta sig in i Nikkaluokta som by måste man också förstå dess historia. Byns alla bofasta är alla släkt , de hör till samma samiska renskötarfamilj som slog sig ner på platsen i början av 1900-talet. Det var en naturlig boplats för dem eftersom den ligger på renarnas betesvandring mellan Sverige och Norge. Under åren har turistverksamhetent utvecklats på plats av familjen Sarri.
– Ja, det är turistisk service här. Jag lever ju av turisterna och det är bra. Men det saknas ett perspektiv på byns bästa. Byn kanske behöver annan service som äldreomsorg och belysning men från kommunens sida räknas bara turisterna. Men vi är ju fortfarande en by, säger Anna Sarri.
Satsningarna som Gällivare kommun gör sker utifrån fjällbyns attraktionskraft. De vill planlägga tomter för bostad och näringsverksamhet. Det finns en rädsla hos byborna att tomterna ska släppas för fri marknad.
– Vi är byn vid fjällets fot och det är viktigt att förstå hur vi valt att leva, på våra anfäders mark. Om det blir försäljning av tomter på en öppen marknad så blir det kanske folk med mycket pengar som klarar av att köpa tomterna och helt plötsligt har vi skotertrailers och draghundar här, vilket absolut inte får hända, säger Anna Sarri.
Leavas sameby och Girjas sameby har givit sina synpunkter under samrådsförfarandet. För Girjas sameby är Nikkaluokta kärnan i kalvningslandet. Ett högkänsligt område för rennäringen alltså.
Per-Erik Stenberg är ordförande i Leavas sameby och har valt att överklaga nybyggnationerna i Nikkaluokta. Ärendet ligger nu hos Mark- och miljödomstolen i Umeå.
– Det blir en fördubbling av byn. Vi måste också tänka att det här är samisk befolkning som bor där. De tar den här hänsynen till renskötseln. Vi vill undvika att det är bostadsbyggande i trånga fjälldalar som det är där. Vi har sett typexemplar på det. De kommer från Finland och lastar av tjugo snöskotrar och så kör de vilt i flera dygn. Flera dagar på ett ställe. Det får inte bli något sådant i Nikkaluokta, säger Per-Erik Stenberg, Leavas sameby. Kiruna
Många tusen turister passerar Nikkaluokta varje år. En startpunkt och slutpunkt för fjällvandrare eller bergsbestigare. För Anna Sarri betyder Nikkaluokta något helt annat. Det betyder hemma.
Som en blixt från en klar himmel slog kommunens planer ner bland byborna för ett par år sedan. Då presenterade kommunen planeringen av sexton nya tomter i Nikkaluokta by. En by som har ett tiotal bofasta personer sedan tidigare.
– Sexton tomter ville man sätta upp alldeles här vid jokken. Det är orimligt, säger Anna Sarri.
Idag har Gällivare kommun skruvat ner sina planer efter en del granskningar och utlåtanden som är en del av detaljplaneprocessen. Man dragit ner på antal tomter. Nu planeras det för sju nya tomter i Nikkaluokta. Tomterna planeras att byggas i tre grupper. En stor förändring av byastrukturen och karaktären befarar de boende.
– Det blir ju en fördubbling av antalet bostadshus här. Det är märkligt hur man tänker. Hela byns karaktär förändras. Jag tycker det är högst olämpligt i en liten känslig fjällbygd, säger Anna Sarri.
För att riktigt sätta sig in i Nikkaluokta som by måste man också förstå dess historia. Byns alla bofasta utom en, är släkt på olika sätt, genom anfädrar som slog sig ner på platsen i början av 1900-talet. Nikkaluokta var en naturlig plats eftersom den ligger på renarnas vandringsled mellan Sverige och Norge. Under åren har turistverksamheent utvecklats på plats av familjen Sarri.
– Ja, det är turistisk service här. Jag lever ju av turisterna och det är bra. Men det saknas ett perspektiv på byns bästa. Byn kanske behöver annan service som äldreomsorg och belysning men från kommunens sida räknas bara turisterna. Men vi är ju fortfarande en by, säger Anna Sarri.
Satsningarna som nu görs av Gällivare kommun är något som sker på grund av fjällbyns attraktionskraft. Man vill bygga tomter i byn som ska användas för både bostad och näringsverksamhet. Men detta skrämmer eftersom man befarar att tomterna kommer att släppas på den fria marknaden.
– Vi är byn vid fjällets fot och det är viktigt att förstå hur vi valt att leva, på våra anfäders mark. Om det blir försäljning av tomter på en öppen marknad så blir det kanske folk med mycket pengar som klarar av att köpa tomterna och helt plötsligt har vi skotertrailers och draghundar här, vilket absolut inte får hända, säger Anna Sarri.
Leavas sameby och Girjas sameby har givit sina synpunkter under samrådsförfarandet. För Girjas sameby är Nikkaluokta kärnan i kalvningslandet. Ett högkänsligt område för rennäringen alltså.
Per-Erik Stenberg är ordförande i Leavas sameby och har valt att överklaga nybyggnationerna i Nikkaluokta. Ärendet ligger nu hos Mark- och miljödomstolen i Umeå.
– Det blir en fördubbling av byn. Vi måste också tänka att det här är samisk befolkning som bor där. De tar den här hänsynen till renskötseln. Vi vill undvika att det är bostadsbyggande i trånga fjälldalar som det är där. Vi har sett typexemplar på det. De kommer från Finland och lastar av tjugo snöskotrar och så kör de vilt i flera dygn. Flera dagar på ett ställe. Det får inte bli något sådant i Nikkaluokta, säger Per-Erik Stenberg, Leavas sameby.