– I sandlådan satt jag alltid och byggde hus, berättade mamma. Sedan var det lego och mekano och så pluggade jag stadsplanering. Jag har jobbat med den här typen av projekt hela mitt liv och jag går upp varje morgon med ett leende på läpparna och längtar efter att gå till jobbet.
När Göran Cars precis flyttat till Kiruna tog det honom en timme att ta sig hem från jobbet.
– Jag började i Tuolluvaara och så gick jag runt stan. Jag har sett varenda jäkla gata.
Det var 2013. Fem år senare sitter Göran Cars på sitt kontor i ett stadshus vars klocka har flyttats och vars livslängd går mot sitt slut. Vad har egentligen hänt under den här tiden? Och hur sjutton kunde han lämna Stockholm för Kiruna?
– Från början var det LKAB som väckte frågan om jag ville komma upp. De hade gjort bedömningen att om man ska göra en så stor samhällsomvandling behövdes någon som varit med och gjort större projekt. Så 2012 hörde de av sig och jag, tillsammans med nån fastighetsekonom och nån jurist åkte upp och höll seminarier för bland annat kommunen.
Där träffades Göran Cars och kommunalrådet Kristina Zakrisson (S).
– Jag gillar henne dödsskarpt, hon är både en vansinnigt duktig politiker och trevlig som människa. Hon är inte stadsbyggare som jag, men hon var nyfiken och begåvad som fasen. Hon är ofta in här på kontoret och vi pratar stadsomvandling, hon har lärt sig mycket och kan föra ett klart och insatt samtal om stadsomvandling på professionell nivå. Det är verkligen jättesynd att hon slutar.2013 var det Kristina Zakrisson som frågade om Göran Cars, då 61 år, kunde tänka sig att komma upp och jobba i Kiruna.
– Först blev jag alldeles chockad, jag hade bott i Stockholm i hela mitt liv. Men sen sade jag: Okej då, jag kommer och det har jag inte ångrat en dag.
2013 bar flyttlasset upp och Göran Cars som redan när han var upp och föreläste insett att Kiruna passade honom ganska bra acklimatiserade sig direkt till sin nya hemstad.
– Så här är det med Kiruna, det finns förvånansvärt mycket av det jag vill ha. Ett bra kulturutbud, jag tycker att Folkets Hus har mycket bra program. Jag gillar att åka skidor, jag gillar att vandra. Vad mer kan man begära? (skratt)
Göran Cars är på strålande humör även om det verkar vara hans naturliga tillstånd. Allt går bra nu.
2018 är året då saker "äntligen börjar hända". En av de största utmaningarna är avklarade, Göran Cars har bockat av utmaningen att locka byggherrarna till Kiruna.
– Jag visste att den stora svårigheten skulle bli att få upp byggföretag till Kiruna. Vi har högkonjunktur och alla kommuner skriker efter fler bostäder. De flesta byggföretag har bas i södra Sverige, säger Göran Cars och fortsätter:
– Så när jag ringer och frågar om de vill bygga i Kiruna, svarar de: "Okej, det är 130 mil upp dit. Finns det maskiner däruppe?" Nej. "Nähä, finns det arbetskraft däruppe?" Nej, byggarbetskraften är redan upptagen. Du förstår ju.
Utmaningen låg alltså i att få de stora företagen att flytta upp hela maskinparken och anställa 150-200 personer för ett bygge. Lösningen var att ge dem projekt i sekvens.
– PEAB var först ut med nya stadshuset. Nästa år under våren sätter de igång med kulturhuset. Skanska ska sätta igång med nya stadshotellet, efteråt är de intresserade av att bjuda på E10. Vi sade att vi kan erbjuda er jobb i 10-15 år.
I en notis när Göran Cars precis börjat beskrevs han som ""stockholmaren som ska riva Kiruna".
– Då tänkte jag att att här gäller det att klä sig i rustning här kommer det regna ruttna tomater. När jag jobbade i Leksand kallades jag alltid "stockholmarn", "nollåtta", "akademikern" eller "professorn" med lite lätt förakt sådär.
Men tomaterna har uteblivit.
– Märkligt alltså, men jag förstår varför tror jag. Kiruna har alltid varit en kommun som varit in och ut. När gruvan kom, kom samer, tornedalingar och finnar hit. Sedan kom ingenjörer och annat också utifrån. Och nu turistnäringen. Min son är på besök nu över helgerna, de var på Bishops efter att ha sett revyn och när han kom hem sa han: "Vi var nog de enda som pratade svenska där, eller nej, det fanns ett gäng till men de var göteborgare, vad är det frågan om?", säger Göran Cars och skrattar.
Sedan finns det en annan sak som gjort att Göran Cars mest möts av positiva tillrop när han promenerar runt Kiruna.
– Vi har fått saker att hända. Det var det första folk sa till mig: "Se till att det händer något". Redan 2014 kom frågan ofta när vi skulle börja bygga husen, men det var en lång startsträcka, man måste jämna till marken, lägga ner avlopp och allt det där.
– Därför var det en otrolig befrielse när vi började bygga stadshuset och de första kåkarna kom upp på gamla skjutbanan och folk såg att det händer något.
Startsträckan har varit lång, men Göran Cars menar att man måste våga möta folk när de undrar saker eller har synpunkter.
– En del vill bara säga det positiva, men man gör sig själv en björntjänst. Jag försöker lyssna på alla, även om deras idéer inte går att genomföra. Då får man förklara varför och oftast säger de: "Okej, jag förstår". Och då känner jag att jag lyckats.
Det är inte alltid konfliktfritt.
– Oftast är det positivt, de har sett bilderna och säger "Åh, det kommer bli så bra med ett torg och handelsgata, centrum idag är glest och tråkigt". Men det finns de som har särskilda önskemål. Jag har en bekant som ofta säger: "Fan du gör ett misstag med att riva järnvägsstationen och stadshuset. Ni skulle behålla alltihop och ha det som en stor spökstad för turister!" Vad säger man om sådant? (skratt)
Svaret är att det är inte vad Kirunaborna vill ha, säger Göran Cars. De vill inte ha ett staket mot gruvan utan önskemålen från de boende var en grön park mellan staden och gruvan.
– Vi har försökt i så stor utsträckning som det bara går att lyssna på Kirunaborna, och att vara tydliga med vad som går och inte går att genomföra.
Nu är det nytt år och den 8 maj slutbesiktigas "Kristallen", nya stadshuset. Markutjämningen börjar bli färdig och avloppsrören är planterade, men Göran Cars är redan i framtiden.
– Själva stadskärnan är inprickad, allt känns under kontroll. Nu är nästa steg vad som ska hända 2021-2022. Då kommer det handla om att bygga bostäder. Och så järnvägsstationen förstås...